Aftonbladet – 1 mars 1843, sida 2

BERETTS nerna blefvo allt mera genomskinliga, men Julius var ett oskuldens barn och förstod ej mamsell Agatas häntydningar på Guds försyn och drömmarnes symbolik, hon kunde ej få honom att begripa; att hon och han voro skapade för hvarandra. Deremot förstod Olava ganska väl hans tysta ögonspråk, och den som känt det språket kunde förstå att Olava besvarade det. Dagen till afresan var inne, ännu hade mamsell Agata ej kunnat öppna den blyge ynglingens ögon, men han lofvade komrna tillbaka efter terminens slut, och då skulle emancipationen gå för sig, på hvad sätt visste han icke, men imedlertid hade han ett godt matställe och en vacker flicka på vägen; det är merändels nog för en student. Julius skulle taga afsked om qvällen, för att resa Morgonen derpå, då mamsell Agata råkade bli ond på pigorna och var sysselsatt ute med att gifva dem en lång lexa. Olava och Julius voro ensamma. Jag har en bön till er, hr Julius sade Olava, vill ni göra mig en tjenst? — Ja, ack jal sade Julius, jag gör den gerna, om ni visste huru gerna.n Ni är mosters vän och troligen också minn, yttrade flickan, jag tror på er, ni ser så god ut, glöm icke min bönl hennes sköna ögon glänste af ett par klara tarar. Tårar 1 en vacker flickas ögon röra alltid en students känslofulla hjerta. Julius fattade Olavas hand, men hon drog den sakta tillbaka. Hr Julius, sade hon, missförstå mig icke, ni skall helsa på min bror, ni skall helsa bonom från mig, ni skall lemna honom denna lilla sedels ,