Aftonbladet – 1 mars 1843, sida 2

IR REKTOR ALMQVISTS SVAR PÅ UPSALA ; DOMKAPITELS SEDNARE FRÅGOR. Redaktionen har på begäran bekommit en afskrift af dessa svar (se vidare om frågorna i sista Måndagsbladet), och förra hälften deraf följer vär nedan: Till Högv. Dom-Capitlet i Upsala! Högv. D.C:s bref med trenne nya frågor, hvilka jag anmodas alt inom en månad besvara, kom mig tillhanda den 24 sistl. Januari. Denna skrifvelse har hos mig väckt känslor på en gång af illfredsställelse och sorg; och då EILD.C. sjelf behagat, såsom inledning till de nya frågorna, ifven denna gång lemna mig del af åsigter öfver min person, uppmanas, om icke tvingas jag, alt också å min sida förutsända en betraktelse, innan jag går till sjelfva svaret. Såsom det ej annat kan, än vara fulit af aktning och heder för en enskild, att med en af rikels högre auktoriteter träda i skriftvexling rörande mensklighetens högsta angelägenheter, hvilket till följd åtminstone måste hafva, att dessa stora och för oss alla vigtiga ämnen komma till ett allmännare, djupare begrundande i landet; så måste den omständigheten, att jag härtill valts som redskap, nödvändigt väcka min glädje. Jag har visserligen hört mången hysa den tanken, att H.D.C. skulle hafva trädt utom skronkorna för sina rättigheter, då det till mig ställt såväl sina tolf förra, som sina tre sednare spörsmål. Ty, då kyrkoordningen befaller konsistorierne, att vaka öfver underlydande Presters lära och lefverne, skall. det förra endast angå hvad en prest under wutöfningen af sjelfva embetet förkunnar, således icke röra mig, den der, efter att hafva af H.D.C. blifvit vederbörligen examinerad och gillad, derefter dock ingen presttjenst ännu ägt att sköta: och, vidkommande det sednare, finnes ingenting emot mina handlingar satt i fråga. Att ytterligare inquirera om menniskors tänkesätt, utom embetet, har man velat hålla för så mycket mindre lagligt, som, derest dessa tänkesätt blifvit framlagda i tryck, de blott skola höra under Tryckfribetslagen och det forum densamma utstakar, annars åter under den allmänna Lagen med sina fora Och betraktas förfarandet emot mig desto ovanligare, som man tror sig kunna anföra exempel på till och med akademiske theologiske lärare af de högsta grader, i någon tid, vid hvilkes egna tänkesätts bristande öfverensstämmelse med en viss läroform intet konsistorium fästat sig, enär männen i embetets utöfning icke lärt eller meddelat andra sattser, än dem; för hvilka de al staten uppburit sin årliga lön. Men om också hela denna åsigt skulle vara den juridiskt rätta; så har likväl jag visat mig ännu derpå icke vilja fästa afseende till min fördel i forensisk väg, då jag efter-kommit H.D.C:s önskan, att svara på de frågor, hvarom det velat vinna upplysning. Jag har inlåtit mig deruti af innerlig kärlek till saken och af det varma begäret, alt i min ringa mån något kunna medverka till utredande af Lörofrihetens sanna gränsor i Sverige; en fråga af högsta nödvändighet och vigt för vår närvarande bildning örkofran och ännu mer för vår tillkommand tids. — Det är nu fjerde gången H.D.C. hav .