ETT STUDENTÄFVENTYR. BERÄTTADT AF ALEXIS. (Forts. från gårdagsbl.) Julius var nu väl introducerad; men att komma fram med begäran om understöd för resan, var åter en ledsam punkt. Den beskedliga gumman hade motlagit honom så väl, att han nu verkligen blygdes att begära lån. För att likväl tala om något, började han att omtala vädret; det blef en lång deliberation öfver de svåra vägarne och huru fasligt illa man gick åt equipager i sådant väglag; om mamsellens hopp, att vid nästa månskifte få snö eller tö eller någon ändring i väderleken, med mera; ämnet tog likväl snart slut och åter uppstod en stunds tystnad. ,Jag tyckte mig märka, då jag kom, att ni omtalade en drömp, yttrade Julius slutligen. En dröm? Ack ja, min bäste herr Julius! det är så verkligen — kanske ni också drömt?, Ja, visserligen har jag det,, svarade den unge mannen, utan att begripa ett ord af mamsellen: fråga. Hår ni, har ni också drömt, unge man? ropade mamsellen, kanske ni sett mig; liksom jag er i drömmen., Studenter äro ej dumma utaf sig, han fann ge: nast att han borde smida, medan jernet var varmt Ja min nådigan, skyndade han att svara; pja såg er i en dröm i denna natt, och detta är or saken — Gud i himmelen, hvad dina vägar äro under ligal, yttrade mamsellen synbarligen rörd. Ja min gode herr Julius, jag såg er i en dröm för