Aftonbladet – 1 mars 1843, sida 1

ni är främling här på orten, men hur jag: har let vet hela verlden sedan många år tillbaka; min ställning är ledsam , är olycklig. Föreställ sig, min bäste herr Julius, föreställ er en flicka vid min ålder, då ännu ungdomen kailar oss till nöjen och löjen, då hela verlden leker för vår håg, vara i min belägenhet, vara en slags nunna, en instängd stackare, som för en eländig jordlapps skull måste förneka sig det enda nöje, den enda glädje en qvinnas själ kan njuta — att älska och älskas tillbaka.n aJaha det är visserligen ganska svårt, svarade Julius, men Jag förstår er icke.n aJo, herr Julius, saken är den, att en gammal mamsell af min slägt fordom bebodt Rosenhult. Hon gjorde på sin sotsäng ett testamente af den lydelsen, att Rosenhult med underlydande alltid skulle tillfalla en ogift flicka af slägten och attegendomen, i händelse innehafvarinnan gifte sig, alltid skulle öfvergå till en annan ogift fiicka af samma slägt. Detta gjorde att jag ej fick gifta mig emedan jag var bestämd att blifva slägtens offer — Olava skall ärfva gården efter mig.n aSkall hon också förbli ogift? cJa visst herr Julius, det skall hon, liksom jag; men —— jag har beslutat att slita mig lös ur dessa bojor, ett arfsom jag nyligen erhållit sätter mig i stånd att medföra en anständig hemgift, och ni, herr Julius, ni som himlen sjelf utsett till min räddare — skall blifva — (Julius ryste) skall blifva min — rådgifvare i detta fall. cOändligt gerna, yttrade Julius, lätt om hjertat att han blott var utsedd till rådgifvare, coändligt gerna, men jag måste fortsätta min resa, jag horde då känna alla edra förhålanden.