Aftonbladet – 28 februari 1843, sida 3

TH anv MH. Hl OM VILSLCR VuyvLyUlla PUT Hc ULIve (Malmö nya Alleh.) TLANDARRA ÄMNEN — Från Berlin berättas om åtskilliga gröfre brott, som derstädes blifvit begångna 1 början al denna månad. En skomakare hade bott ensam med sin dotter på Niederwallgatan. Framåt kl. 8 på aftonen den 5 dennes inkom en af hans kunder till honom i det ännu öppna rummet och fann en person liggande på golfvet. Sedan den inkomne ropat in grannarne, upptäcktes att det var skomakaren sjelf som låg på goltvet simmande i sitt blod. Han hade erhållit elfva sår i hufvudet; begge tinningarne och bakdelen af hufvudskålen voro förfärligt sönderslagne. Bredvid honom låg en blodig skomakarehommare, som sannolikt blifvit begagnad till mordinstrument. Den olycklige var ännu vid lif och fördes till lazarettet, men dog kl. 42 på natten, utan att hafva återkommit till sans. En snickargesäll, som förut undergått straff, misstänkes för mordet. Skomakaren hade befunnit sig i torftiga omständigheter. Utom detta brott omtalas, att en mängd djerfva stölder blifvit hegångna genom inbrott i hus, belägna vid större gator. Dylika ledsamma nyheter från Berlin hafva nu en längre tid ganska ofta framkommit till publiken, ehuru de, af lätt begripliga skäl, icke få kungöras i Preussens egna tidningar. Lägger man härtill det politiska missnöje och begär efter reformer, som sedan någon tid börjat allt mera öppet framträda uti det beundransvärda Preussen, hvars väl disciplinerade statsskick här på ett visst båll betraktas såsom snart sardt ett non plus ultra, och ofta framhålles såsom en lycklig motsats till England och Frankrike, och besinnar man vidare, alt allt detta eger rum, oaktadt den proussiska regeringen icke sparat något, vare sig föratt med all möjlig kraftfullhet nedqväsa atla demagogische Umtriebe, medelst förbud, censur och fästningar, eller att med en talrik och kostsam polis hålla de lägre klasserna i styr, så kommer man till underliga tankar derom, huruvida pyråkrati och militärdespotism just utgöra de rätta medlen alt befordra ett folks belåtenhet och moralitet bland massorne. — ÖVÄSENDE PÅ EN TRATER I LONDON. En Hr Barnard Gregory har en längre tid utgifvit en tidning, med titel The Satirist, i denna stad, hvilken hufvudsakligen varit egnad åt la chronique scandaleuse och genom sina satiriska uppsatser angående aristekratiens enskilda Hf väckt mycken förargelse inom denna klass. I följd af ett tillkännagifvande af Coventgarden-teaterns direktion, att den lyckats engagera Hr Gregory, hvilken väckt allmän entusiasm genom sitt uppträdande säsom aktör i the Shaksperian Ciub, och att han skulle spela Iamlets roll i Shakspeares pjes af samma namn den 43 Februari, på Coventgarden-teatern, fann man samma dag en affisch uppsiagen på många ställen i staden, hvilken underrättade ,Londons gentlemen, att denne Gregory var utgifvaren af the Satiristo. Af denna kungörelse syntes det, att några hade i sinnet att jaga Hr Gregory från teatern genom något oväsende, och ett sådant börjades också på teatern, hvars like ej förmärkts på många år. Parterren och raderna voro öfverfulla redan innan ridåen gått upp. ÅAskådarne bestodo nästan endast af herrar; icke trettio fruntimmer syntes. Ridåen uppdrogs, och första scenen utfördes under temligt lugn; men då Hr Gregory i andra scenen uppträdde såsom Hamlet, börjades ett döfvande skrik och buller. Salfvor af handklappningar och rop af ,Bravo, Gregory! från dennes medhällare besvarades af hans motståndare med Ut! ut! ingen satiristi En stund vägde bifallet och ogillandet temligen lika, nen snart visade det sig, att de applåderande ej voro å väl organiserade som de uthvisslande. I en af wvantscens-logerna var ett halft dussin herrar, hvilka ycktes leda stormen; ty då de pekade på Gregory Her vinkade åt höger eller venster, ökades eler minkades oväsendet. Sedan Hr Gregory bockat sig för ubliken, fortsatte han sitt spel, men från det ögonlicket hördes icke ett ord, hvarken af det han eller ndra yttrade. Med utmärkt köld bibehöll Hr Greory imedlertid sin fattning, så att hvar och en, som ar bekant med orden i pjesen, kunde följa med hoom, derigenom att han iakttog hans gester. Oväondet fortsattes, antingen Hr Gregory var inne på cenen eller ute, och då de applåderande tröttnat vid ifallsrop, togo de till knytnäfvarne, hvilket hade den erkan, att polis måste tillkallas. Slutligen framträdde irektören, Hr Barticy, och yttrado, sedan det blifvit ;mförelsevis lugnt, att, som han trodde det vara pulikens vilja, att denna pjes ej skulle uppföras, så manade han gifva en annan. Härpå ropades nej, och n annan skådespelare begärdes för Hamilets roll. Just å Hr Bartley frågade: är det herrarnos vilja, avt etta stycke fortsättes? framträdde Hr Gregory för tt tala; men Nu steg stormen till en sådan höjd, att an under en fjerdedels timma ej kunde blifva hörd. fan talade imedlertid till dem, som sutto i avantsenen, hvilka svarade honom, knytte näfvarne, skaade hufvudet ochUeenom gester uttryckte förakt och gillande. Dereiter ; pjesen, men i andra akso FET sa NN Aa Jaa AS