Aftonbladet – 28 februari 1843, sida 2

Gud bevare mig!, sade pigan, då är herr slägt med gamla mamsell också, ty gamla mam sell är mamsell Olavas moster. För Guds skul tala icke om att jag kom att tala illa om garal: mamsell, hon är ändå en ganska bra och hederli; menniska, fastän litet ond af sig. Studenten vandrade åstad till Rosenhult. Gu skall bäst veta i hvad sinnesstämning, inga pen ningar för resan och hela bans hopp var fästad vid en gammal mamsell och en engel, som kan ske utom ett ungt oskuldsfullt bjerta ej egde er skilling; man kan ej neka att hans utsigter ej vor synnerligen lofvande. Fan hade flere gånger upptagit och besett sitt fickur, det enda som kunde kalla: för pretiosa han egde; men det var knappt värd åtta riksdaler, ty boetten var af nysilfver och verke just för närvarande ej i gång. Det var sålede: svårt att sälja det till ett pris, som kunde bjelp: honom fram till den lärda staden. Under dess: sorgliga betraktelser kom han fram till Rosenhult det var en liten vacker landtgård en snygg en våningsbyggning med gröna fönsterlufter, med ja lusier innanför fönstren och ett par grönmålade trädgårdssoffor på förstugubron; stället var så tref ligt till utseendet, att studenten genast blef lättare om hjertat. Han steg in i en sal till venster ock stadnade vid dörren, bugande sig på det artigast han kunde, då ban nu såg framför sig så vä gamla mamsellen, som sjelfva engeln på Rosen hult. Gamla mamsellen tycktes vara så der nå: got öfver fyratio år gammal, med skarpt marke rade drag och ett par grå ögon, som gömdes un. der ett par väldiga ögonbryn; hon var likväl ganska elesant klädd och barhalsad, prydd med en bred plåtkedja alguld; den hvita morgondrägt.