Aftonbladet – 28 februari 1843, sida 1

ETT STUDENTAFVENTYR. BERÄTTADBT AF ALEXIS. Det är troligen många i vårt kära fädernesland som känna fältväbeln och gästgifvaren Blomrot pi Härrklämma gästgifvaregård. Det är en liten upp: näsig man med buskiga ögonbryn och rak i lifve! liksom han skulle sväljt en eldgaffely det vill säg mannen har hållning sedan ban var i kunglig majestäts och kronans tjenst; han är för öfrigt Trist vill firgen och nyttjar grön öfverrock och sammetsmössa med en stor toffs inacken, åker hvarje söndag med frun och mamsellerne i sin stora. med flätkorg försedda, hollstenare till kyrkan diskurerar på kuskbocken med Pål och Pehr och står merendels omgilven af en hel bondskock som hemtar visdom af hans, af vältalighetens honung flödande, läppar. Detta sker under det all frun och mamsellerne packa sig ini bänken : kyrkan, der de sedan sitta, lika en rad sköldpaddor i ett naturaliekabinott; de stora haltarne ut göra nemligen skalen som synas och fruns hat är den största, hvarför han också fått sin plats : början af systemet. I hvardagslag låter herr fält väbeln bjuda sig af sina gäster och kommer så ljunda icke så sällan att dricka en varm todd) klockan celfva på förmiddagen eler taga en su klockan ire eftermiddagen. Fältväbeln beskatta sällan de sockerbitar som alltid stå framme på ett thefat, utan tar sig blott en smula svagdrick: vå supen; detta vare nog om fältväbelns diet. ffärrklämma hade samma utseende som andr: gästgifvaregårdar, det vill säga det såg ledsam ut Gästbyggningen stod der tom, kall och öds lig och tillade under lugg med sina mörka fön