Aftonbladet – 28 februari 1843, sida 1

Ja, men det måste eldas om igen, yttrade stu. denten och gick bort till kakelugnen som kände: kall, han är ju rent af kall Ja det kan väl vara för spjellet är sönder, och det går straxt ut igen, ålertog pigan; dessutom finnes här ingen ved huggen. : Ja, men jag kan ju icke ligga här och fryss ihjel, började vår studiosus och gnuggade händerna, gå ut och skaffa något. Pigan gick misslynt och snart derefter kom skjutsbonden med kofferten. Studenten tog upp sin plånbok för att liqvidera. Ilan blef ytterligt förskräckt då ban såg, att hen på ett eller annat sätt tappat en tioriksdalerssedel som utgjorde hans förtröstan på resan. Lyckligtvis hade han så mycket att ban kunde betala skjutsbonden; men nu återstod blott aderton skilling och han hade femton mil fram, nitton tillbaka — hvad skulle han göra? AU så der blifva utan penningar midt på landsväsen har satt mången bra karl myrer i hufvuiet. Studenten funderade också alldeles i cändiet, Visserligen förefaller det oss då vi resa genom on okänd ort och besöka gästgilvare; ärdarne, liksom der ej: skulle finnas godt, hederligt och trefigt folk inom deras respektive horizon! ter. Man föreställer sig allt i hela trakten: Nta ruskigt som det ställe der man icke hav någon varaktig study eller gästgifveregården. Det går väl an att våra vältalare göra jorden till en jimmerdal, till en pröfningsort, men att likna den vid en gästsifvar gård, är likvöl allt för gement; detta vare i parenthes saudt. Andtligen kom pigan med några isiga bjö örkrispinnar och insatte dem i kakel