Aftonbladet – 27 februari 1843, sida 3

ges hus. Vi fanno der en nevö, en ung man or tjugutvå år, och en kusin,-en man om trettiofem åi alder, båda händelsevis på besök på ön. Då jag be traktade det lilla sällskapet framför mig, sittande om kring en glödpanna, full med kol, och allvarsamt sam tatanile på Gr rekiska, kunde jag knapptöfvertyga mig att allt hvad jag sett och hört denna dag var verk lighet. Allt hvad jag läst i historien om den turki ska karakterens grymhet; alla de vilda berättelsern om sjöröfvare, om mord, tillfångatagande, bortförin i slafveri, som jag läst i romaner, runno mig i håge och jag såg lefvande vittnen på att historions blodi gaste berättelser och romanernas vildaste skapelse icke äro öfverdrifna. De kunde alla i egen perso bevittna, att de-voro sanna. De voro alldeles berö! vade sin förmögenhet, och deras hus hade blifvit upp brända öfver deras hufvuden; hade alla med nöd und flytt döden, och alla förlorat sina närmaste och kä raste slägtingar. Nevöcn, då blott nio år gåmmal bade blifvit räddad af en tjenstflicka; hans fader had blifvit mördad; en broder, en syster och många a hans kusiner voro i detta ögonblick, och hade i mång år varit, i slafveri hos Turkarne; min vän hade, jemt sin syster, funnit skydd i den österrikiska konsuln hus och derifrån flytt till Italien; kusinen var so till en af de fyratio, hvilka bängdes, och var den end af sin faders familj, som undkommit döden; meda vår tankfulla och vänliga värdinna, såsom sjuttonåri brud, sett sin unga man mördad för hennes egn ögon, sjelf blifvit såld i slafveri, och, efter två år träldom, återköpt af sina vänner. På morgonen uppsteg jag tidigt och gick ut p terrassen. Naturen hade iklädt sig en annan drägt Blåsten hade aftagit, och solen sken varmt på e sceh af nhet och yppighet, som vida öfverträffad öv hvad jag någonsin sett eller hört om de grekisk jarnes nhet. Bort med allt hvad jag sade on förbi den sidan, Från terrasson öfverså den, fylld med oränge-, Ccitron-, mandel id; med plantor och blommor af alla sla kande oordning. Men utsigten var icke in ränkt blott till trädgården. Då jag skådade till baka på Scios hamn, begränsades utsigten af en ojemr bergssträcka; till höger var hafvet, då lugnt som cr