Aftonbladet – 27 februari 1843, sida 3

mm I MT NN MMM I I OP insjö; på de andra båda siderna voro bergskedjor, af oregelbundet och pittoreskt utseende, grönskande och blomstrande ända till toppen; och inom dessa gränser, på en rymd af fem mil, voro fortsatta trädgårdar lika den vid mina fötter, uppfyllda med da utvaldaste fruktträd, med törnrosor och den största variation af sällsynta växter och blommor, som någonsin utbredt sig för ett menskligt öga; i synnerhet gåfvo orangeträden, öns förnämsta gunstlingar, då nästan i full blomning, ifrån min upphöjda ställning, dalen utseende af en ofantlig blomsterbädd. Alla kände också regnets-uppfriskande verkan, och en sakta vind tillförde mig den skönaste vällukt, som sinnena någonsin njutit. Tro icke, att jag öfverdrifver då jag säger att du, i dina mest fantastiska drömmar, aldrig kunnat föreställa dig ett skådespel, så skönt. Till och med bland ruiner, vid hvilkas åsyn bjertat nästan var färdigt att brista, kunde jag knappt slita mina ögon från denna anblick. Det är ett af de älskligaste ställen på jorden. Det är ett förloradt paradis, ty Turkarnes hand hyvilar öfver det; en hand som förvissnar allt hvad den vidrör. Förgäfves bjuder sultanen de öfverlefyande och barnen, som genom blodbadet blifvit faderoch moderlösa, att återvända; förgäfves bjuda dem frukterna och blommorna, solen och jorden att återkomma; deras sår blöda ännu; de kunna ej glömma, att: vilddjuret åter kan öfverfalla dem, ochatt deras eget blod en gång kunde komma att fukta de blommor, som växa på deras fäders grafvar. Men jag måste lemna detta ställe. Jag kunde knappast slita mig derifrån, då, och älskar ännu att dröja dervid. Under det jag njöt af terrassens prakt kom ett bud ifrån kaptenen, att bedja oss komma ombord. Med en känsla af största intresse tog jag, troligtvis för evigt, afsked af min sörjande värdinna och Scios herrliga trädgårdar. ERE NA — Thorwaldsen hår nyligen i Köpenhamn haft FA Pri