än tvåtusen är sedan. Efter ungefär fem mils fär kommo vi till ruinerna af en stor by, hvilkens utse ende skulle väckt uppmärksamhet hvar som helds emedan den fordom varit ett tillhåll för rikedom oc förfining. Husen voro af brunsten, sammanhängand och alldeles i venetiansk stil, efter de modeller, Ve netianerne, under det de innehade ön, lemnade, stor och präktiga, med trädgårdar af tre eller fyra acre (en acre är 27 svensba kappland), omgifna af hög vallar, af samma slags sten och vida öfrerträffand allt hvad jag sett i Grekland. Dessa voro de rik köpmännens i Scio sommarnöjen. Egarnes lefnadssät härstädes var något eget, och de band, som fästad dem vid denna lilla by, voro serdeles starka. Dett: var familjehemmet; samhället bestod hufvudsakligen a handlande, och deras flesta affärer uppgjordes annor. städes. Om det fanns tre eller fyra bröder i en fa: ij, så kunde en vara i Konstantinopel några år, er annan i Tilest, 0. s. v., under det en tredjo va hemma, så att de, som voro borta, under det d2 ar betade i de brydsammaste affärer, alltid hade i sigt den deraf ande föreningen med slägtingarne, oc! alla hoppades. a. tillbringa sin Iefnads afton iblart Scios herrliga trädgårdar. ITvilken seen skådar mar der nu! Tusen och trädgårdarne voro der någ alldeles qvarstäende, andra svärtade af rök och fal lande i ruiner, Men hvar voro de, som en gång be bodde dem? Hvar voro de, som skulle komma u och glädjas öfver en väns återkomst eller helsa frem lingen välkommen? En hemsk ödsligket, en stillhet som jagade en rysning öfver ryggeb, hberrskade om. kring Oss. Vi sågo cj någon; våra egna röster och våra mulåsnors trampande på den öde gatan, ljöd graflika i våro öron. Det var som hade vi vandra bland Pompeji ruiner; det var en annan, de döda: stad; men det var en friskheti förödelsen, som synte: ny; det såg ut, som om Invänarne sofvo, men cj vorc döda. De höga trädgårdsmurarne och äfven utsidorn4 på husen voro i allmänhet så nya och iså godt stånd