dånt skett till notarien Giljusson, såsom stadd i min dre lyckliga omständigheter. Härå genmålde stads kassören Montelius att så varit brukligt under han: tjenstetid vid auktionsverket. Vittnesmålet upplästes och erkändes, hvarefter stads. kassören Montelius afträdde. i 2:0 Kamreraren Björkman, för hvilken uppläste: hans uti öfverståthållareembetets protokoll för den 4 Januari intagne berättelse, som var af denna lydelse att innan han blifvit förordnad till landskamrerarq uti Stockholms län samt, i egenskap af länsbokhållare för försäljning innehaft å vederbörligt ställe tillverkad stämpladt papper, hade Björkman den 4 Novembei 1839 till notarien Meurling öfverlemnat beläggningskartor till belopp af sexhundradenittioåtta riksdaler banko, i ändamål att få desamma genom Meurlings försorg afyttrade; att Björkman härför af Meurling till en början emottagit liqvid i smärre poster, men för sin fordran icke erhållit full godtgörelse, dertill efter Meurlings uppgift, bidragit den omständighet, att Mcurling efter nämnde tid baft betydligare utbetalningar till infriande af borgensförbindelser, som han för numera aflidne häradshöfdingen Hultberg ingått; att Meurling under år 4240 för omkring sjuhundrade riksdaler banko å stadsauktionen inropat enjaf advokatfiskalen Fredholm uthändigad skuldsedel å ett tusende trehundrade riksdaler samma mynt, till säkerhet hvarför införsel uti bemälde Fredholms lön varit beviljad, samt att Meurling, hvilken af Ejörkman fortfarande köpt kartor för olika belopp, som Pjörkman nu icke kunde närmare bestämma, samt vid sistnämnde tid hos Björkman för emottaget stämpladt papper häftat i skuld för fyra eller femhundrade riksdaler banko, till gäldande deraf lemnat Björkman förenämnde skuldförbindelse och i mellangift af Björkman bekommit kartor för ett värde af tre eller fyraundrade riksdaler; samt att Björkman, som icke kunde betämdt draga sig till minnes huru mycket han skulle till Meurling utgifva i betalning för skuldsedeln, förmodade att Björkman sålunda till Meurling afyttrat stämpladt papper för ett belopp af clofva eller tolfhundrade riksdaler banko. Kamreraren Björkman, som tog innehållet af denna berättelse på sin aflagde ed, förklarade derjemte, på frågor, att han icke kunde närmare bestämma hvarken tiden när han af notarien Mcurling emottagit herr advokatfiskalen Fredholms revers, än att det skett år 4840, eller beloppet af det stämplade papper han till Meurling ayttrat, vidare än att det icke öfverstigit ett tusende tvåhundrade riksdaler. Uppläst och erkändt. Afträdde. 3:0 Bankofullmäktigen Heurlin, hvilken, på gifven anledning, förmälde, att han icke kände förre polisgevaldigern Crona och cj heller egde sig bekant om kronofogden Crona, mot hvilken Heurlin dessutom ansåg sig jäfvig att vittna, enär Heurlin mot honom anställt åtal för tjensteförsummelse, tagit någon befattning med falskt stämpladt papper. Uppläst och erkändt. Afträdde. 4:0 Grefve von Seth, hvilken på sin aflagda vittnesed tog innehållet af sin i öfverstäthållareembetets protokoll för den 41 Januari intagne berättelse, hvilken upplästes och var af denna lydelse: att han, som för flere år sedan i Småland gjort bekantskar med förre polisgevaldigern Crona, under dennes vi stande i Stockholm med bkonom icke haft ringaste be: röring och ej eller kunde upplysa, huruvida Crona af yttrat något stämpladt papper. Härjemte tillade nu grefve von Seth, på vice häradshöfdingen Isbergs frågor, att han icke egde sig bekant att någon af de öfrige tilltalade, under vittnet: vistelse i Småland, derstädes afyttrat stämpladt papper, samt att vittnet, som icke sett förre gevaldigerr Crona innehafva någon af förre bruksegaren Husberg utgifven skuldsedel, hört förre gevaldigern Crona säga, alt han på en sådan skuldsedel af en person erhålli penningelån, men huruvida något bypothek derfö blifvit stäldt, hade Crona icke unppgifvit. Uppläst och erkändt. Afträdde. 5:0 Auktionskommissarien Hruse, hvilken kos öf. verståthålloreembetet afgifvit följande i dess protokol för den 4 Januari intagne berättelse: att notarier Meurling i början af sistlidet år hos Kruse, såsom kommissarie vid allmänna pantlånckontoret här i staden, deponerat beläggningskartor till ett belopp a tvåhundrade riksdaler banko för att användas vid kartering af, utom andre handlingar, äfven köpebref som af auktionsverket utgifvas, samt att Meurlin sedermera återtagit den del af berörde stämplade papper, som icke till omförmälde ändamål! åtgått; och tillade kommissarien Kruse, att vid den förr omnämnde balen å värdshuset Norrbacka, då Kruse äfven varit närvarande och med förre brukspatronen Hus berg sammanträffat, Kruse af Meurlings och Husbergs då visade förhållande till hvarandra icke kunnat finna, att deras bekantskap varit långvarig eller utvisat något närmare förtroende. Notarien Meurling förmälde, det förre brukspatronen Husberg under ransakningens fortgång inför häradsrätten uppgifvit, dels att Meurling af Husberg köpt trehundradefjorton lod silfver jemte fickur a! dylik metall, hvarföre Meurling skulle hafva i liqvid till Husberg lemnat stämpladt papper till motsvarande värde, dels ock att Meurling af Husberg lånat kontant ettusende riksdaler banko, för att dermed ombesörja sina veckoliqvider vid Auktionsyverket; i anledning hvaraf kommissarien Kruse nu, uppå till honom an ställde frågor, förklarade, det han icke erfarit eller hade någon anledning att förmoda, det Meurling någonsin inlåtit sig i handel om silfver samt att Kruse visste, att till ombesörjande af Moeurlings veckoliqvider i auktionsyverket åtgått merendels två å trehundrade riksdaler, men aldrig så mycket som Husberg uppgitvit.n N Denna berättelse upplästes samt erkändes till rigigheten af kommissarien Kruse, som tog innehållet leraf på sin aflagde vittnesed; hvarefter kommissajen Kruse på frågor tillade, att han icke sett notarien Meurling innehafva något större förråd stämpladt papper samt att icke någon af de öfrige i målet till