att det liknade en ridt genom en vacker by, så tidigt, att invånarne ej ännu voro vakna; och ibland tänkte jag ofrivilligt, att gatorna inom en eller två timmar skulle vara uppfyllda med en flitig befolkning. Min vän fortfor att föra mig genom de öde gatorna, hvarunder han berättade mig, att det huset tillhörde den och den familjen, det der en annan, hvaraf jag kände några medlemmar i Grekland, tills vi stannade framför en stor stenport, der ban afsteg vid sin faders hus. I detta hus var han född; der hade han tillbragt sin ungdom; han hade flytt från det under det rysliga blodbadet, och det var första gången han återsåg det. vilken ström af minnen måste icke hafva öfversvämmat hans själ! )Viinträddegenom den breda stenportgången på en gård, vackert stenlagd i mosaik,-som bildade en stjerna med små svarta och hvita stenar. På venstra sidan var en stenreservoir, omkring tjugufem fot i fyrkant, ännu i så godt stånd, att den kunde bålla vatten, med ett gallerverk öfver, som uppbars af marmorpejare; vÖrdnadsvärda vinrankor betäckte helt och hållet taket. Tridgården intog en rymd af ungefir fyra acres, uppfylld med orange-, citron-, mandeloch fikonträd, öfverväxt af ogräs, törnrosor och blommor. Till höger var ett hus af högst bedröfligt utseende, den ena väggen hade ramlat och det hela var svart al rök. Vi uppstego för ett par strappsteg, med marmorbalustrader, till terrassen, en plattform af omkring tjugu fot i fyrkant, med utsigt åt trädgården. a Från terrassen inkomino vi uti en salong, ett stort, högt rum, med frescomålningar på väggarna, märken efter på stengolfyct uppgjord eld ännu synliga, allt träverk uppbrändt och alldeles svart af rök. Det Var en fullkomlig ; af lällsinnig förstörelse. Dar gen öfverensstämde också med scenen; solen var höljd af moln, vinden blåste genom den förfallna byggnaden, det regnade, var kallt och ruskigt. Jag kan ej öra mig någon för ällning om min väns känslor; tre af hans farbröders hus lågo i närheten; en af