de kommissarien Kruse, om någon af dem varit med större förråd deraf försedd. MHärjemte upplyste kommissarien Kruse, att det nu mera vore brukligt vid auktionsverket, ehuru sådant icke egt rum under Kruses tjenstetid såsom notarie, att extra ordinarie notarierne till den ordinare notirie, hvars plats företrädes, betala något mindre belopp för rättigheten att sitta vid protokollet å husauktioner och äfven å stadsauktioner, då fastigheter der försäljas, och kommissarien Kruse hade äfven hört sägas, att så skett innan Kruse blef vid auktionsverket anställd. Efter det auktionskommissarien Kruse härjemte, på notarien Meurlings fråga, tillkännagifvit, att under sistförflutne år icke mera än cn celler två köpebref blifvit utfärdade å fastigheter, som å stadens auktionskammare försålts, då notarien Meurling derstädes fört protokollet, var icke någon vidare upplysning att af, auktionskommissarien Kruse äska,hvadan han, sedan vittnesmåtet blifvit uppläst och erkändt, fick afrä a. 6:0 Notarien Rosenström, hvars hos Öfverståthållare-embetet afgifne berättelse var af detta innehåll: att han tid efter annan sedan slutet af år 4844 utaf notarien Meurling i smärre poster tillhandlat sig beläggnings-kartor för ett värde af omkring femhundrade riksdaler banko, dem Rosenström användt dels vid utförande af enskilde kommissioner och rättegångar, och dels i och för sin tjenstgöring vid Rådhusrätten här i staden, för hvilket sednare ändar nål han hos försäljningsmannen vid Charte Sigillate-kontorct å Riddarholmen, kapitenen Planck, af nämnde beläggningskartor bortvexlat ett belopp af etthundrade riksdaler och derföre i stället erhållit skrifkartor å sex skillingar stycket till motsvarande värde; att Rosenström icke cns ansett sig böra göra någon efterfrågan om Meurlings åtkomst till berörde kartor, destomindre som Rose nström ägt sig bekant, att Meurling vid omförmälde tid af dåvarande landskammerceraren Björkman köpt stämpladt papper, hvadan ock Rosenström förmodat, att de till honom af Mourling försålde kartor voro af dem, som Meurling tillhandlat sig af bemälde Björkman, samt att Rosenström vid ett tillle, efter hvad han ville minnas, vid slutet af sista ksdagen, åtföljt Meurling till Björkmans hemvist, dit Mcurling ingått för att, såsom ban uppgifvit, af Björkman köpa stämpladt papper, och att Rosenström, som imedlertid väntat utanför Björkmans bostad, vid Meurlings återkomst sett honom innehafva åtskillige kartor, utan att likväl Rosenström kunde bestämma beloppet deraf; förklarande Rosenström, att han icke kände förre brukspatronen Husberg samt att Rosenström angående förre polisgevaldigern Crona ej heller hade något att i detta mål upplysa.n Efter uppläsande häraf förklarade notarien Rosenström, att han på sin aflagde vittnesed tog innehållet af nämnde berättelse samt tillade, i anledning af derom framställde frågor, att han på det stämplade papper, som han af notarien Meurling sig tillhandlat, erhållit de första gångerne ingen rabatt, sedermera sex procents och på de sista posterne tolf procents rabatt; att Rosenström, som sedan medlet af sommaren 4842 icke af Meurling köpt några kartor, cj hört omtalas eller kände att Meurling haft nägon beröring med förre bruksegaren Husberg; att notarien Rosenström dagen efter det omvittnade besöket hos kamereraren Björkman, hvilket han ville minnas hafva inträffat hösten år 4844, af Meurling tillhandlat sig kartor och derföre haft all anledning förmoda, att de af Meurling erhållne kartorne varit af de samma, som Meurling bekommit hos kameraren Björkman, samt att Rosenström, som icke annorlunda än ungefärligen kunde uppgifva det belopp hvarföre han at Meurling köpt kartor, icke bört Meurling vid något annat tillfälle omnämna sin åtkomst till de kartor ban innehade, än en gång under förra hälften af år 1842, då han för Rosenström tillkännagifvit, att han för en å Stadens auktionskammare inropad skuldsedel tillbytt sig af kamereraren Björkman ett större belopp stämpladt papper. Uppläst och erkändt. Afträdde. (Forts. följer.)