Aftonbladet – 27 februari 1843, sida 1

—LALL— — — — — — —— — X -—— ——— — —— — en SCENER I GREKLAND. (Slut från Lördagsbl.) Om aftonen steg jag åter om bord på min lil: kaik. Det var en ibland de mesr kuriösa af dett: kuriösa slags fartyg. Jag svepte rocken omkring mig och lade mig på däcket, under det vi sakta gledo u hamnen; såg Xerxes tron, ön Salamis och Grekland stränder småningom försvinna i fjerran; betraktad. Grekernes mörka gestalter, då de lågo i sina kapot ter sofyande omkring mig; styrmannen, som satt mer benen i kors på sin post, som det tycktes utan li eller rörelse; tänkte på hemmet, och somnade. På morgonen började jag undersöka mina kamra ter. De voro tillsammans en kapten och sex matro ser, twoligen alla delegare, samt tyenne passagerar: från en af öarne; ingen kände något annat språk är det grekiska. Min kunskap i detta språk inskränkt sig till några flytande hexametrar, hvilka på näset o förklarligt sätt fastnat i mitt minne såsom ett memen 10 af mina sludentdagar. Dessa voro likväl ej af nå gon synnerlig nytta, och jag var följaktligen gansk: tystlåten under hela resan. Jag roade mig med tyst göra mina anmärkningar öfver sällskapet, hvilke de gjorde mera öppet, i afseende på mig, ty jag hör de dem ofta uttala namnet Americanos,. Jag had förut hat tillfälle att se grekiska sjömän och beundri deras skicklighet och goda uppförande, samt stärkte i min förut fattade tanka, genom hvad jag såg ho dessa. Deras måttlighet i mat och dryck är anmärk ningsvärd, och mina jemnförelser emellan dem oci europeiskt sjöfolk utföllo mycket till de förras fördel I sanning, då jag såg dem sitta tillsammans, på tur kiskt sätt, kring sitt tarfliga mål af bröd, kaviar oc! svarta oliver, måste jag erkänna, att jag aldrig set vackrare män, Deras ansigtsdrag voro regelbundna den stil som vi kalla grekisk; deras växt dugtig och deras ansigten utvisade karakter och förstånd, och des sa persopliga fördelar upphöjdes af ödrägten, fez elle