Aftonbladet – 27 februari 1843, sida 1

eV nm nn På nionde dagen lugnade det, solen sken ännu e gång klart och på aftönen gick jag ombord på ec rankig brigg, för att fara till Smyrna. Omkring k sex eftermiddagen kröpo trettio eller fyratio farty sakta ur hamnen, liksom råttor, efter cn storm. De var nästan stiltje då vi lade ut: inom två timma hade vi en lätt vind; vi höllo upp i den, segland med en fart af åtta mil i timmen. Vi foro omkrin bela den dagen; vinden tilltog, så att vi fingo ej stark kultje, och mot aftonen togo vi tillflykt i Scio hamn. Denna lilla vackra ös historia är en af de blodi gcaste blad i verldshistorien, och en blick berättad oss denna historia. Dess fält, hvilka en gång knon pade och blommade som rosen, äro ödelagda; des byar äro öfyergifna, dess städer ligga i ruiner, des inbyggare äro mördade, i slafveri och i landsflykt Före den grekiska revolutionen idkade Grekerne pi Scio en vidsträckt handel och räknades bland Le vantens förnämste köpmän. Ehura de lefde unde; hårda husbönder, föremål för en rofgirig Paschas ut pressningar, satte deras industri och företagsanda sam: öns utomordentliga fruktbarhet, dem istånd att betals en dryg skatt till Turkarne och att sjelfva blifva rika I många år hade de njutit fördelarne af en läroan talt (college), med profes orer af stor litterär och vetenskaplig skicklighet, och deras bibliothek var beömdt i hela Grekland; det var måhända det enda ille i hela detta land, der smak och lärdom ännu ade sitt säte. Men ön var ännu ryktbarare för sin utomordentliga skönhet och fruktbarhet. Dess djerfva berg och dess ljufya dalar, dess klimats mildhet ch dess produkters rikedom; fästade Grekerne vid less jord med starkare band än deras turkiska herars kedjor. Vid revolutionens början deltogo Scioerne icke i sina landsmäns strid för friheten, Fyraio af deras förnämsta borgare lemnades säsom gissan, och de fingo vara i fred. Omgifna af sin ös ri3 skönhet, glömde de fädrens frihet och sina cgna