Aftonbladet – 27 februari 1843, sida 1

tad på smak och känsla, jag skulle anses för en högst opoetisk varelse, som borde hafva stannat hemma och reviderat förordningar, i stället för att andas pogsiens och sångens rena luft. Och om jag nu skrefye något, som händelsevis komme under en ung sentimental dams eler en ung gentlemans om tretton eller fjorton år ögon, så vore väl sanningen det sista jag tänkte på att säga. Nej, ehuru mina tänder skallra och en kallsvett kommer öfver mig då jag tänker derpå, skulle jag upprepa den vanliga rhapsodien och hurra för Österns land och det heta klimatet. Jag har också ett utkast, i min portfölj, som börjar på dettå sätt, skrifvet i öfverrock och kappa, samt med fötterna öfver en kolpanna. Men till dig, min bäste, som känner mina svagheter, ceh som dessutom gör afseende på min karakter och icke publicerar mig, kan jag så gerna säga sanningen, som icke göra det. Och jag tvekar denföre icke alt såga, men hviska det icke någonstädes, att på cn af det Egeiska hafvets sköna Öar, i hjertat af Cycladerna, i sigte af Delos och Paros och Antiparos, bär i detta ynglingadrömmarnes paradis, midt i Apil månad, skulle jag med glädje helsat den kalla Novembers kulna blåst, som cn zefir; jag skulle hafya utbytt alla detta balsamiska klimats skönheter mot Kamschatkas sommar; jag skulle gifvit mitt rum och hela ön Syra för ett rum af tredje ordningen i Communipaw. Det var alldeles omöjligt att gå ut och lika Omöjligt att vara inne; huset hade nemligen, för att passa till detta behagliga klimat, inga fönster eller luckor. Hen om jag skulle glömma ön, så glömmer jag ej de nöjsamma sällskaperna der. Jag tillbragte morgnarne i herr R:s, en al våra värdiga missionärers bibliothek, och aftnarne i den brittiska konsulns hus. Denne herre hade gift sig med ett grekiskt fruntimmer på Smyrna och hade tre Vackra döttrar, mer än till hälften grekiska i seder och känslor; en af dem är gift med en engelsk baronet, en annan med en grekisk köpman på Syra, och den tredje —