Aftonbladet – 27 februari 1843, sida 1

len Eröda mössan, med en lång svart tofs i topper on åtsittande väst och jacka, broderade och utan kra var, vida, turkiska byxor, som räckte litet nedor cnäet, nakna ben, tofflor, som voro smala i tån, oc st bälte kring lifvet, med långa, nedhängande tofsar samt en, ungefir sex tum framstickande knif. De åg någonting djerft och våghalsigt i deras utseende ag vågar säga, utsväfvande och röfvaraktigt, och ja unde lätt föreställa mig, att, om Medelhafvet åte slefve hemsökt af sjöröfvare, skulle mina vänner ick vöra dålig figur bland dem. Men jag bör ej hålla c ika länge på resan, som jag sjelf var. Sjön var lugn i hade knappast någon vind; männen sutto vid å orna nästan hela tiden och vi ankommo till Syra Pp redje dagens eftermiddag, sedan vi långsamt passera wgina, Kap Sunium, med dess herrliga ruiner, son rgligt blickade ut öfver hafvet, bättre kändt i nyar ider såsom Kap Colonna och såsom skådeplatsen fö Falconers skeppsbrott, samt ön Zea, det gamla Chios Che: mia och andra öar af mindre vigt. Jag skall säga ganska litet om Syra. Jag harlik iten lust att dröja vid denna ö nu, som jag då had tt stanna der. Saken är den, att jag icke kan tän ia på ön med något slags tillfredsställelse. Den af one, då jag anlände, omtalade en grekisk köpman ill hvilken jag medförde ett bref från en vän i Athen ut en brigg skulle segla till Smyrna dagen derefter ych jag lade mig ned på en usel bädd i en usel lo anda i det säkra hoppet, att nästa morgon få fort tta resan. Men före morgoren blef jag dock väck Yt brusande Boreas, som inträngde genom den sön riga fönstergluggen, och under en hel vecka voro a! a i Greklands poetiska historia besjungna vindar lös iopta öfver ön. Vi voro afskurna från al kommu vikation med den öfriga verlden. Jag ämnar ickein så i detaljer, och vägar det ej heller för min ege redits tkull; ty, om jag skulle uppdraga en san: nålning af tingen, såsom jag fann dem; om jag skre! ve sanningen hem, så skulle jag anses för alldeles blot