Aftonbladet – 24 februari 1843, sida 2

pen sjelf slagit sig till ro på en stol bredvid häradsprosten, med hvilken han underhöll ett domnande samtal om gröda och adjunktslöner, funno de unga det efterhand alltför enformigt att stå uppställda mot skåpdörrarna med händernal på ryggen, hvarföre de, efter att hafva tagit tillräckligt i ögonsigte gulddosan, som mellan biskopens fingrar gjorde sin reguliera rund mot bordet, samt crachanen, korset och bröstnålen af små bergkrystaller i form af ett kors, drogo sig behändigt och så tyst, som den nya skobonaden tillät, ur salen, somliga till köket, för att se alla de underverk, som der förehades i kastruller och bakugn, på spett och i grytor. Lille Esse gick att språka med biskopens betjent, som efter att hafva inburit sin herres saker, promenerade på gården af och an framför förstugudörren, med vaxduksfodral på hatten och vissa slyngelaktigs rynkningar på näsan öfver de lunsiga utepigorna som, barfotade och med okammadt hår, rände u och in. Några togo sin tillflykt ut i trädgården der Regina (som prostinnan sedermera på god? skäl misstänkte hafva fördröjt arbetet, för att få gapa på ståten,) ännu hade ett och annat at! syssla med. När du lefde, och jag lefde ete., hvad är det för slag, Regina? frågade de små veltgirige; men just som Regina lagade sig till att tyda gåtan, kom bud efter mamsellerna, att biskopen hade fått lust att höra litet musik; — eller om del var prosten som fått lust att låta höra sina mamsellers små gälla röster? Allesamman knattrad imedlertid in i sina hårda skor och fram till kla veret. Det lät, SOM när en skock med får trap plar öfver en bro.