Aftonbladet – 24 februari 1843, sida 1

gonen försökts såsom pråmar i kölvattnet af prostens skor. Alla stodo nu i den enrisade förstugan och blickade med stum häpnad ned åt portarne, der biskopens gula vagn var i antågande, Prosten, som hade mycket lätt för att tala, yttrade någrx förbindliga ord om lyckan att få mottaga sin förman, samt presenterade derpå sina fruntimmer. Bispen, som redan vid porten önskat sig Herschels teleskop, skattade sig lycklig att på närmare håll få se prostinnan och de unga damerna och göra deras bekantskap, vände sig derefter till prosten och blef al honom med mycken högtidlighet: införd i salen. Här presenterades uti en snabb vändning lille Esaias. Ni har uppkallat profeten, sade biskopen fermt. — Nej, Poeten, ers högvördighet, svarade prosten fintligt, med en vacker blick ur de sangviniska ljusblå ögonen. Derefter följde åtskilliga frågor å biskopens sida, om fattigskolor och kyrkbyggnader, prestmöte och allehanda stiftsangelägenheter, hvilka prosten på stående fet besvarade. Biskopen, som nu var stadd på en inspektionsresa i stiftet och imedlertid skulle viga kyrkor och prester, och sålunda, under utöfvandet al de, till bans embete hörande, egentliga änsmansbestyren,, icke kunde vara vid serde!es godt lynne, undanbad sig alla anstalter och önskade att, så mycket möjligt var, få ha sin fribet och icke besväras med sällskopstvång och ceremonier, tilläggande, att värdar, som för femton skålar höllo aderton tal, ingalunda voro i hans smak. Sedan man hunnit sansa sig litet efter den sensation, som hans ankomst uppväckt, och domprosten och konsistoriinotarien fått sina pipor tända, samt bisko