OM Pa pogtorfvan, c) medelst grässvålens förvand.ing till compost, d) mede!st kalkning, ce) medelst bränning: heltorfseller valibränning. Halftorfsbränning. Hackränning. MNisbränning. Svedjebruk. Ljungbränning. Om skogsodling på ljunghedar. 3:o0 Bergs och backars uppoidling. Om skogsodling på bergiga, oländiga trakter. 4:o Kärrs och mossars uppodiing. Vattnets afledning. Mossars dikning och odling i allmänbet. Gungfiyns användande til ängsmark. Gör nen tjenliga för mossodling. Om skogsträds odling på kärraktiga, låga och sumpiga trakter. 35:0o Flygsands och andra ofruktbara san ts uppodiing. Flygsandens dämp: a) mede!st sandvexter, b) medelst skogsplantering. Vexter tjenliga till bildande af gräsvall på dämpade flygsandsfält och annan sandmark. 6:o Skogsosdling och trädplantering. Anmärkningar rörande skogens vård. Om skogsodling i allmänhet. Naturlig skogsproduktion medest fröfällning, medelst naturliga rotskott. Skogsodling a) medeist frösåning, b) medelst plantering. Skogsodling af: a) serskilda trädslag, b) blandade trädfröslag. Insamling af vi!da trädfrön. Etrödda träds och buskars plantering. 7:o Hägnad och stängse!. Stängsel af a) stenmurar, 1) jorivallar. Lefvande gärdesgårdar. ar, hvilkas dubbla ändamål är stingsel och vedafkastning. fm olika vedsorters förbrännlighet och förmåga att värma. 8:0 Kro aturens skötsel: 4) boskapens skötsel, 2. fårens tsel, 3) svinens skötsel, 4) arbetshästars skötsel. — En biick på innehållet torde visa, att läsaren uti detta arbete finner en samling af de mest bepröfvade och godkända rön och methoder i landthushållningens alla delar, jemte undervisning om serskilta vextartler och deras tjenlighet till odling. Det anteckningsvärdaste, som finnes i samtlige årgångarne i Landtbruksakademiens anna!er, är här sammanfördt i systematisk ordning, med tillägg af mingfa!diga uppgifter ur andra inhemska arbeten och utländska jurnaler med angifna käl!or, så al det i och för sig utgör ett litet handbibliothek, der landthushållaren, utan m genast finner reda på hval som ce miste sökas i större boksamlingar och till en del sälisynta verk. HUSDJURENS FÖRÄDLING, af Dokt. Schmaltz, professor i insat och teknologi vid nniversitetel i Dorpat. Öfversältning i sammandrag af Theodor Bergelin. Första afde:niagen, innefattande Allmän Djurförädlings! ära. 20 8 bko. — Innehå rteckning: Iniedning. 8 4. Ändamå!et med husdjurens uppfödande. 2. I varje djurslag består af flera racer. 3. Valet af race. 4. Racer kunna så väl förbättras. som s. 5. AU bättra en race kallas förälla. 6. Hvad mol djurförädlingskonsten menas. 7. Hviika kunskaper som stå i förening dermed. 41. Terminoogi. Allmän Bjurförädling 46. Parnings-theorier 47. Constanta föräldrars inflytande på ärftligheten. 48. Ärftlighet bos flero foster af samma föräldrar; 49. — af enskildta kroppsde!ar; 20. — af form och storlek; 24. — af läraktighet, talanger och Iynne; 22, — af hudens färg; 23. — af formen; 24. — af hårets finhet. 25. Den mera constanta delen har ett större inflytande på afkomman. 26. Om återfall till förfäderne; 27. — i andra generationen; 28. — i tredje generationen mera sällsynta; 29. — i fjerde generationen; 30. — i femte, sjette och sjunde generationerne; 31. — i ittonde generationen. 32. Om parning mellan het heterogena racer. 33. Varning derför. 34. Omstänligheter kunna föran!eda, alt än fadren, än modren hafva ett större inflytande på Jafkomman. 55. Första befruktningens infytande på en sednare. 36. Omständigheter vid och efter parningen hafva äfven inflytande på fostrets bildning. 37. När, och på hvad sätt mödrarnoe förse sig. 38—39. En starkare ciler svagare brunst har inflytande på fostrets kön och egenskaper. 40. Tillfälliga egenskaper och missbildningar äro ärftliga. 44. Ärfuighet af sjukdomar och anlag dertill; 42. — af inövade förrättningar: 43. — af talanger; 44. af tamhet och tillgifvenhet; — 453. af ett förbättradt luktsinne. 46. Luktsinnets inflytande på näsans form. 47. Ärftlighet af genom öfning störkt synförmåga; 48. — af genom öfning stärkt hörsel ; 49. — af försvagade si organar; 30. — af en stor eller liten kroppst AT viklig föda bildad stor kroppsb genad uppt sköna förhållandet mellan de olika delarne. 32. beten af en längre el!er kortare lefnadsperiol; 53. — af djurens fruktsambet. 34. Klimatets infytanle. 35. Dela infytandes upphörande. 56. Afvik från reglorna kunna ega rum. 37. Enskilta afvikels bäfva dock icke en regel. 538. Om den ena delen är betydligt mera konAt, än den andra, kan detta verka flera afvikelser n ra seglor. 39: Om möjligheten att bilda nya artor och racer. 60. Äfven bland vilda djur andet af nya racer möjlig 61. Huru bland husijuren så må racer up to. 62. Araberna voro ve första djurför re. 63. Om parning för hand. 64. Vid vaet af alv djur är stor försiglighet af nöden. 63. Om språngoch slamrezister. 66. På ijuret be i visst aftcende det ta. 67. Om korsnin ering. 68. Om en mre stams förädling. 69. Porfar rand le vid en hastig förädling; 70—714. — vid en lå id korsning af tvenne racer, ur hvilken j skall tagas, 75. Produkter af korsni H racer upp ra constant till sin race. men ej tillsin art. TA75. Haru länge ko g all olika racer vändig, 76. Om parning i närmare slägte s tankar om detta parningssätt. 78. Om urart nman:e djurracer. 79. F Tna af fruktan I dia racer, öfverlemnade åt sig sje fra, måste brarta. 81. Con-bnta racer beköfva d aldrig urarta. 82. Parning i närma ste slägtskap or. akar ingen organisk svaghet, 83. Hun djuren para sig gerna i närmaste slö igtskap. 84. Fu sådant parning iamålsenligt drifvet, frambringar hos afkomman en organ k styrka. 85. Så väl fel, som goda egens aper, äro ärftliga. 86. Anlag till de önskade egenskaperna måste finnas hos en stam, vid hvilken man ämnar begagna parning i närmare släigtskap. 87. Närracens uppfriskande är af nöden. 88. När de uppgifna reglorna kunna användas. 89. Man bör hos afveisdjuren göra afseende på härkomst. 90. Valet af handjur i anseende till dess constans. 91. En kraftig utfodring bör ej öfvergå till gödning. 92. För unga djur böra ej begagnas till betäckning. 93. De böra dock ej blifva åldre än nödigt är, innan de begagnas. 94. För gama, uttefvade djur böra ej heller beg gnas. 95. Min bör icke i något fali öfverreta handjurets parningslust. 96. De drägtiga hondjuren böra noga vårdas. 97. Håret växer tätare, om det ofta afklippes. 98. Bildandet af racer passande till I gödning. 99. En ändamålsenlig missbildning såsom raceegenskap. 400. Aut frambringa hos en sta en större fruktsämhet. 404. Djuren böra småningom vänjas vid ett nytt utfodringssätt. 402. Man bör undvika en alltför stor ensidighet i sitt förfarande. 104. Pet fullkomliga bör all-tid sökas. PRAKTISK HANDLEDNING OM Tä ÄCKNING; efter en ny, enkel och föga kostsam, men raktig method, äfven tjenig för konstgj orda fotoch farvägar, m. m., af F. Dorn, 28 Pp blo; DEN ENGELSKE MOBELPOLERAREN, eler anvisning att på enge!ska och franska sikttet betsa, polera och lackera alla slags eleganta möbler, au bibehålla dem i godt stånd, rengöra och putsa dem, att göra smakfulla sirater i metall, brons, elfenter en handbok för snickare och egare af vackra mö prydnader i boningsrum, tredje uppl. 24 fp bko. AFEIAN DLING OM ÄNGSVATTNING dikning och vallats anläggning, af Georg Et-effo öfver. sällning. Arbelet åtföljes af nio plancher, och kostar häftagt 4 Rdr bko. OM FUBLIKA ARBETONS NYTTA OCH NÖDVÄNDIGHET, af A. E. von Sydow, chef för södra kanatdistriktet; häftad då 24 fp bko. L. J. HIERTA. Hos DELEEN et KOMP.: Tidskrift för Jaga re och undat Mana Åren ivfarck ara