Aftonbladet – 23 februari 1843, sida 3

Ädle menniskovänner ! Värles lyssna till en olyck is b Ib!snd dem som vid dsvådan i den så kallade Engelska Bomullsfabriken å Sölerma: im förlorade bvad de ägde; var äfven jag en, och jag vågar nästan säga den mest bek! agansv rda; ty ag uade ej rädda undan lågorna mer än de gångk! lä er, hvari jag vil o!yekswilifaliet var klädd, och till råga hi rpå bief det äfven min tott, att utesiutas från åtnjutandet af någon del af de bilrag, hvilka lemnades till Horr Gr dlaren Bergman, för at: ut s bland de oiyckliga. Sorgen ö det oförljonta namer vedor! tagda tillmälet och känslan af min utbiottade belägenhet netlade mig slutigen på sjuk : sängen. Vågade jag bögfalla, att någon fdelsinnad t för mill lidande och skänka mig ett litet bilrag till lifsle detir godhotsfullt lemaas i huset JE 23 på Lun itmaksregatan å Norr, till höger inpå gården Å tr. upp, der Lyktändaren Ekström eftorfrågas. Ea tacksam bön till Försynen om välsignelse öfver den älle välgöraren, är den enda belöning den olyckliga kan erbjuda. — Stockholm den 24 Februari 1843. ophia Charlotta Lindberg, Enka ktes ömma uppehälie och I