Aftonbladet – 23 februari 1843, sida 3

(Insändt.) Något, rörande missionsväsendet. Insändaren är troligen icke den enda, som undrai att, då Christendomens införande i dermed obekantö länder bör vara en bland C ristenhetens vigtigastc omsorger, det allmännas omtanka ännu icke, så vidi man vet, varit sträckt derhän, att genom lämpliga åt gärder söka undanröja det onekligen största hindret, som är brist på kännedom af de barbariska tungomålen. Ändamålsenligaste medlet, att afbjelpa denna brist, är i Insändarens tanka det, att personer ifrån hedniska länder blefve överförda kit till Europa, för att, sedan de efter någon tds vistande i något Europeiskt land, hunnit lära sig dess språk, de sedermera kunde meddela sitt eget. Finge man på detta itt Negrers och Eottentotters m. fl. språk på papperet, så kunde genom ordböc ror tillvägabringas en outsäglig lättnar blifvande missionärer, som således kunde redan hemma vinna den underbyggnad, som de eljest knappast kunde erhålla gerom flerårigt vistande i de hedniska länderna Hvad skulle då icke ett för det allmänna så föga kostamt företag, som det sifna, kunna linda sö väl till uppmuntran för ssannna män att åtaga sig det mödosamma i äfven till lättad vid sjelfy igt lemne vi åt em a reflexioner. Feb: rut d 4 Cisristex:domsvän. Oaktadt det synes Redaktionen, som om det vär Fomståna förslag skulle vara förbundet med e svårivhet än Insändaren föreställt sig; har det likväl en så vacker syftning, att vi med nöje velat låta det komma tiil allmänhetens kännedom, Fn