Aftonbladet – 21 februari 1843, sida 2

— En ministeriel tidning i Madrid innehåller, anledning af det sista franska throntalet, följande yttrande, som har en ganska pikant allusion på konung Ludvig Filips ställning och åsigter, i afseende på folksuveränitleten, som han har att tacka för sin krona: Vi tacka den franske monarken för hans goda tänkesätt i afseende på vår höga drottning, ehuru hon har i Spaniorernas kärlek och beslutsamhet den fastaste garantien för sin konstitutionella thron. Ett vänskapligt förhållande till chefen för julidynastien är inför Europa en underpant för varaktigheten af den rättmätiga krona, som pryder Isabella II:s tinning. Men månne icke den spanska nationen också hade förtjent alt nämnas med ett ord, om man ock med en aristokratisk tystnad ville förbigå den obesegrade hertigens regentskap, denne man, som ojort så mycket för befästandet af en thron, åt hvilken en medborgarckonung egnar sina höga sympatier? Äro det spanska folket, dess rätltigheter och fribeter kanhända ett likgiltigt föremål för Tuileriernas regering? Vi tro icke detta; vi hyse tvärtom den meningen, att denna diplomatiska tystlåtenhet icke innebär något fientligt emot våra institutioner. Men wvi hafve velat hänvisa derpå, på det nationen må kunna bedöma den och regeringen vid Seinen icke förgäta, att om det franska folket år 4830 kunde öfverlemna spiran åt en furste, som visste att grundlägga dess lycka, och åt hvilken vi äre de främste att betyga vår högaktning, så kunde Spaniens folk lika väl i September 4840 lägga grunden till den ställning, som för närvarande råder hos Oss. En i sanning fin och artig, men skarp lexa! . — DETT