Aftonbladet – 20 februari 1843, sida 1

mnA—l XJ — -? 3 — O——-.-— 2 — — —.——.—-—-—-—-—e—— VV SV twb1010nllllnnnTTtTtTSNTS!n n?Cf !ntt?D?DDDDD f fSS!ST TSTSTI morcell, otillgänglig för den minsta ljusstråle eller let svagaste ljud, och hennes stackars hvita hand (ramtittade genom en spricka på stenen, vinkande it någon god menniska, på det en odödlig själ måtte väckas. Hjelpen var kommen redan långt innan jag sås henne. Hennes ansigte strålade af förstånd oct olädje. Hennes hår, hvilket hon sjelf flätat, va lindadt omkring ett hufvud, hvars förståndsförmögenheter herrligt uttryckte sig i de sköna konturerna och den höga, fria pannan; hennes klädsel, ordnad af henne sjelf, var ett mönster a nätthet och enkelhet: det arbete, hon hållit på att sticka, låg bredvid henne, och hennes skrif. bok på pulpeten, mot hvilken hon stödde sig. — Ur hvilka sparsamma qvarlefvor af ett mennisko. Lif hade icke detta milda, späda, oskyldiga, tacksamma väsende uppstigit! Liksom de andra invånarne i detta hus, had hon ett grönt bond omkring ögonen. En docka hvilken bon påklädt, låg bredvid henne på golf vet. Jag upptog denna leksak och såg, att hor tagit ett grönt band, Likt det bon sjelf hade, oc bundit det för dockans ögon. Hon satt inom en liten krets af skolpulpeter och bänkar samt skref i sin dagbok. Snart hade hon slutat detta arbete, och nu började hon et! lifligt samtal med en lärarinna, som satt bredvid henne. Detta var en de armas favorit-lärarinna Hade hon kunnat se hennes ansiete, så skulle bon säkert ej halva älskat henne mindre. Jag bar af elt skriftligt meddelande af den man so Ka bildat henne till det hon nu är, utdragit nåra Osammanhängande fragmenter af hennes historia. Det är en vacker, rörande berättelse, och