LAURA BRIDGMAN; EN BLIND OCH DÖFSTUM FLICKA. I Dickens nyligen utkomna Notes on America, ur hvilken bok några utdrag redan varit meddelade i detta blad, förekommer följande intressanta och nästan rörande skildring af en blind och döfstum flickas lefnad och undervisning Den resande befinner sig i Massachusetts-asylen för blinda, hvilken först gifver honom anledning till följande betraktelser: Det är intressant att gilva akt på de blindas ansigten och att se, huru fria från all förställning och förhemligande af sina tankar de äro; en seende kunde härvid rodna, då han betraktar den mask, han bär. Afräknadt en lätt skugga afängslighet — hvilken städse uttrycker sig i deras ansigte och hvilken vi äfven kunna märka i vårt ansigte, då vi leta oss fram i mörkret — uttrycker sig hvarje id, så fort den uppstår hos dem, med blixtens hastighel och i sin naturliga sanning, i deras miner. Om ett balsällskap eller en församling på hofvet blott en endagång hade lika liten synförmåga, som de blinda: hvilka hemligheter skulle icke komma i dagen och hvilken befordrare al byckleriet skulle icke just den förmåga synas, bvars förlust vi så mycket beklaga! Denna tanka föll mig in, då jag i elt annat rum satte mig ned framför en blind, döfstum flicka, som dertill saknade lukten och nästan äl ven smaken: framför en ung, skön varelse, egande alla menskliga gåfvor och förhoppningar, känslig för godhet och kärlek, men i besiltning a blott ett enda sinne — känseln. Der såg jag henne framför mig, inmurad liksom i en mar