Aftonbladet – 18 februari 1843, sida 1

Ack jag vet icke! Hvad kan jag väl göra för er, sire?n OO Hvad ni kan göra? Ack, ni kan göra allt. Ni kan väcka hos mig en hel verld af nya känslor, ni kan bringa mitt hjerta att slå vid er anblick, ni kan pålägga mig en fruktan — jag som aldrig lidit, med ett ord, ni kan älska mig! Detta språk, sirely i vÄr litet djerft; kanhända, och har ännu någonting sårande. Jag har utseende att fördra, jag som ber. Ni gaf mig hopp tförliden natt, och i dag är ni mera bård än någonsin. Akta er, det der liknar nyckfullhet. Jag har inga anspråk på att vara fullkomlig. Kungen började vandra fram och tillbaka i rummet. Han var under inflytelsen af en utar tvilvel pinsam tanke: hastigt närmade han sig henne, fixerade henne från hufvud till fot, gjorde en lätt rörelse af öfverraskning och återlog: Jag har lofvat bevilja er den första sak n bad om då ni uppvisade denna ring, som förskaffat er inträde. J2, sireln Nå väl, hvad önskar ni då?, utt rezgemente.n ör er man? Nej, sire, för att tjena till hemgift åt en man som älskar min syster och som man icke vil låta henne gifta sig med, emedan han är ruinerad. Hvad heter han? )De Fressanges, kapten vid gardet. Huru har han blifvit ruinerad ? Derigenom att han skänkt sitt förtroende ål falska vänner, som missbrukat hans namn. Han skall få regementet. Hon gjorde mine af att falla på knä; kunger lyfte upp henne. Ni är icke skyldig mig någon tacksamhet; ja har endast uppfyllt ett löfte... Och hvad önska ni för er sjelf?, Ingenting, sirelp