Aftonbladet – 18 februari 1843, sida 1

LUDVIG XV:s FÖRSTA AFVENTYR. AF GREFVINNAN DASH. (Slut fr, gårdagsbl.) Den störa och lilla levrn egde rum som van: ligt. . Kungen ville icke ändra något af sina. vå nor. Han fruktade pratet inom ett hof, alltic färdigt att tolka sin herres handlingar. Han blekhet tjenade såsom en pretext för hans tankspriddhet: ban påstod nemligen, att han mådde illa och ursäktade dermed sin tystnad eller sina distraktioner. Tjugu gånger såg han väl på pen dylen: tiden syntes honom skrida ovanligt långsamt, Lyckliga ålder, då hvarje känsla är er öfvetraskning, då man på en gång lär känna sällheten och hoppet! Ack! då af allt detta endas! återstår askan, det är då, man fattar saknaden: dystra -kunskap! Befallning hade blifvit gifven, att till de kung liga rummen lemna ett fruntimmer inträde, som skulle infinna sig klockan två och uppvisa er diamantsring. Vaktmästaren hade blifvit tillsagc af kungens kammartjenare, att den minsta sqvalleraktighet i detta fall, ett enda ord, en end: blick, genast skulle kosta hans tjenst. Damer borde äfven inlåtas, utan ledsagare, i galleriet, endast att man visade henne vägen till den för mötel bestämda kammaren. Litet före klockan två gick Ludvig ut ur sit kabinett med hertig Richelieu, hvilken hade fåt! sig uppdraget att tysta och tillbakavisa nyfiken. heten. Konungen ville, sade man, för drottnin. gen söka ett lämpligare bönerum, beläget åt S: Germain-PAuxerrois, på det hon, utan att deran gera sig, lättare skulle kunna bivista gudstjonster och förena sig i de frommes mål. Då de kom mit till den bestämda dörren, gjorde hertigen eI djup bugning, och drog sig tillbaka i ett anna hörn, nog nära för alt vid minsta tecken kunn vara tillstädes, nog aflägset för att icke se elle höra det minsta.