Aftonbladet – 18 februari 1843, sida 1

sig vanhedrade om de uppriktigt tillstå sin kärek, till och med då de dervid känna det största nöje och ämna tillstå den. De kunna icke lefva utan omvägar och förställning. Dessa qvinnor iro aldrig uppriktiga och, om jag vore karl, skulle jag hvarken vara förtjust eller smickrad af deras svaghet. Konungen trodde sig fela mot sitt ord om han påyrkade uppfyllandet af hennes löfte. Hvad damen angår trodde hon sig bafva öfverskridit målet och att hon borde draga sig tillbaka. Hon upprepade derför sina förra ord och väntade på hvad som skulle följa. vÄr ni bestämd, min fru,, sade han, och fruktar ni icke att ångra er? Jag väntar ers majestäts nådiga vilja. Konungen nalkades henne och böjde nästan knä. Hon var skön som en engel och blyg som en ung flicka. Hans händer darrade i det de löste bandet på masken; han aftog den icke på en gång, utan småningom, för att långsamt njuta af sin öfverraskning och lycka. Damen nedslog ögonen och hennes kinder voro mera röda än smink. Madame S:t Leul, utropade han. Ja, sirel svarade hon, nästan knäböjande. Jag tviflade föga på denna upplösning, och indå har ni lålit mig vänta så längel Länge, sire? sedan i går! Ni vet inte hvilken natt jag haft; huru mycket jag tänkt på er; huru jag sökt i mitt minne efter namnet på någon som jag kunde taga för er. Jag har tänkt på er sjelf och jag har förkastat denna tanke, jag har aldrig vågat tro derpå., Derföre alt ... Då ni i går afton utvecklade allt ert snille, sade jag: ni måste vara Vacker! Då jag nu ser ert beundransvärda ansigte, tillägger jag: ni bör vara god! Tvinga mig icke till en osanning., Hvad skall jag väl göra? Allt hvad ni vill. Er sjelf tillhör valet.