Aftonbladet – 17 februari 1843, sida 1

Man måste älska dig, ty du älskar ingen, och den största förtjenst, jag känner hos dig, är din pratsjuka. Denna gör, att man sysselsätter sig med dig, denna väcker nyfikenheten, koketteriet; man vill göra dig motstånd af egenkärlek, och man ger vika för dig af förakt, i hopp att qvarhålla dig. Det är likväl det, som förmår dig, att fly ännu hastigare. År detta riktigt? Nära nog; och du, har du nånsin fängslat mig en limma, för alt begagna ditt exet uttryck ? vAldrig! Du har icke adresserat dig till mig; dertill känner du för mycket verlden. Du aktar dig för alt vända dig till andra än dem, som gifva med sig.n X Du är då en prude?, Nej, jag är försigtig, bvilket är något annal., Och den herrn, hvem är han då? vAh, den herrn är det någonting helt annat med. Jag säger icke hvem han är, till någon annan än honom sjelf pDet vill säga at! du ber mig gå min väg? Alideles.n Skall jag lemna er, sire?, frågade han sakta Ja visst i Dehb hur skall jag träffa er? Klockan tu, nära min l0ge.n Jag skall vänta er. Han bugade sig ofrivilligt och gick. Masken såg efier honom. För en gammal rout af hertigen regentens följe är det bra oskickligt, sade dominon; om mar fixerat honom, skulle alla menniskor vetat hvem han helsade på. Kungen bjöd den okända sin arm, den hor vägrade alt taga