Aftonbladet – 16 februari 1843, sida 3

Hon tog en kortlek af tarockspelet och lät konungen taga af. Hennes fysiouomi förändrades ögonblickligen. Jag ser här, sade hon, en stor obekant person, jag ser en lysande stjerna dölja sig. En stor framtid lofvas er af ödet, herre; ni skall få många barn och ni skall förlora dem, som är eder kärast. Er kärleks stjerna är högst ovanlig. Jag ser först en stor familj, sedan ett oerhördt antal älventyr, och derpå tvenne långvariga förbindelser. Ni löper en stor fara före cdert trettionde år, men ni skall icke omkomma., ,Får jag lefva länge?, Mer än sextio år., Hur mycket längre? Det kan jag icke säga er: men hela er framtid är skön, ni är född under en lycklig konstellation. Hvad skall jag göra i dag? Spåqvinnan rådfråg sade på nytt korten och svarade derpå, utan alt tveka: Ni skall roa er., Ar detta allt, som ni har att säga mig?, Ja, min herre.n Nu är turen kommen till er, mon eher,, sade kungen till Richelieu. Jag tackar ödmjukast, svarade hertigen, jag vill icke veta min framtid; det närvarande är mig alltför behagtigt alt nedsättas. Då kunna vi bege oss bort. Hertigen öppnade sin börs och kastade fyra luisdorer på bordet. Sibyllan gjorde en djup nigning, och på det att man icke skulle kunna misstaga sig, tog hon ett af guldmynten och vände den sidan, hvarpå konungens bild stod, till sina läppar. Då Ludvig kom ut ur huset, toz han ett djupt andetag. Han hade känt obehag af den instängda, ohelsosamma luften i kammaren, och fann sig mycket bättre, så fort han kommit ut i det fria. i ff orts. följer.)