Aftonbladet – 16 februari 1843, sida 2

senterad för Deras majestäter; konungen egnade henne ingen uppmärksamhet. Med passion älskande drottningen, med hvi!ken han nyligen gift sig, hade han gjort sig en lag, en förtjenst i sina egna ögon, att aldrig se efter huruvida de fruntimmer man presenterade voro vackra eller ej Sådant är ju en af dessa hjertats fantasier, som försvinna med ungdomen, och sednare antaga namnet af illusioner. Maria Leczinska, drottning af Frankriki, Ludvig XV:s, den älskades ), maka hade utbytt sin faders, exkonungens af Polen lilla hof mot slottet i Versailles. Det var snarare en engel än en qvinna. Hennes olycka var att alltid förblifva engel, och icke. vilja blifva qvinna. Något äldre än konungen, var hon nog skön och nog intagande för att fästa honom vid sig; hon tänkte ej på att detta kunde förändras, hon lät leda sig af en öfverspänd gudlighet och förde så, utan att märka det sjelf, Ludvig småningom i armarna på madame de Mailly, den äldsta af fröknarne de Nesles. Vid denna epok tänkte icke konungen på någon otrohet. Man måste sjelf hafva varit ett offer derför eller en medbrottslig, för att ana möjligheten deraf. Vi önska eljest känslor, som aldrig hafva en ända. Vi fordra dem af andra, emedan vi tro våra vara vid obeständighetens rand. Den största af sanningar är den, att vi döma alla andra efter oss sjelfva. Ala lättsinniga fruntimmer äro också litet elaka. Man öfvertalade snart drottningen att hennes ) Le Bien-Aimf, det tillnamn man gaf Ludvig.