Aftonbladet – 14 februari 1843, sida 2

läst äktenskapskontraktet, lade han det framför bruden, med ett tecken att hon skulle skrifva under. Idola tvekade; hon fattade pennan, men bortkastade den ånyo, och betäckte, snyftande, sitt ansigte med handen. Hooghuisen stod som på glödande kol. Men nu lutade sig modrens svarta gestalt och hviskade några ord i brudens öra. Då bemannade bon sig, fattade åter pennan och undertecknade med raska, men darrande drag, det vigtiga papperet. Hooghuisen kysste hänryckt den lilla handen och undertecknade flyktigt. Sedan nu de fyra närvarande herrarne äfven tecknat sina namn, fattade modren Idolas hand och förde henne tigande till den otålige brudgummen. Han förde den vacklande bruden genast till den väntande presten, och den heliga ceremonien började. Stormen hade imedlertid utbrutit. Regnet nedstörtade i strömmar; brakande åskslag följde på bländande blixtar, hvilka ofta förvandlade den hemska skymningen i kajutsalongen till en plötsligt försvinnande eldström, och för de bländande ögonen gjorde det hastigt påföljande mörkret ännu mera känbart. Hooghuisen torkade stora svettdroppar ur sin panna, ty han plågades af fruktan att Idola skulle dåna, ceremonien derigenom bli afbruten och allt så förloradt. Då nu ändtligen den andlige ställde till honom den afgörande fråsan, uttalade han sitt ja med ett djupt andetag ur det lättade bröstet, och ett grinande leende lög öfver hans vissnade läppar då han hörde bruden sakta, men tydligt, uttala det efterlänetale ja-ordet. I detta ögonblick blandade sie kanorernas dunder med himmelens åska, ty India gaf mn äresalfva af 24 skott, till firande af det brölop som egde rum om bord, a