Aftonbladet – 13 februari 1843, sida 3

— ENGELSK LITTERATUR OM CHINA. I England har nyligen utkommit ett arbete, under titel: Ten thousand things relating to China and the Chinese, eller Tiofusende ting angå nde China och Chineserne. Inom 300 sidor innehåller det ett sammandrag af hvad man har kunnat få veta om landet och folket utur äldre tillörlitliga källor, af Jesuiter och Portugisare, handlande pilgrimer och sjöfarande; med ett ord af alla som i äldre tiden beträdt och forskat, angående ett af de äldsta samhällen på andra hemisferen och som i många afscenden kan kallas det största. Man finner deraf, att folket, dess tillhörigheter, produkter och sedvanor, som för de förste resande föreföllo så nya och ovanliga i så egna förhållanden, att författare som skrefyo derom ansågos för att endast berätta sagor och dikter, ännu i dag väcka åskådarnes högsta förundran. Det säger sig sjelf, att en så sammandragen beskrifning på tiotusende saker om ett rike och ett folk endast kan betraktas säsom en stor brännpunkt för ett intressant ämne; men då man sett ända till 65,000 ex. utgå, af de äldre beskrifningar öfver China, som funnits i bokhandeln, torde det ej vara tvifvel underkastadt, att en så väl redigerad som denna kan påräkna åtgång af 100,000-talet. — KONSTVURMEN I ENGLAND. Raseriet efter dyrbara oljetaflors samlande har på de sednare åren så tilltagit, att högst betydliga summor årligen utgå ur landet för uppköp af verkliga eller förmenta mästerverk af detta slag. Följande förteckning å de sista fem ärens import visar detta närmare: 418538—1859 359,690 taflor, 2,844 P. St. införseltull. 4859—1840 44,641 53,2992 1840—1841 114,920 V 5,6928 1841.—4849 45,4108 5,681 Således en årlig tillökning af 4,500 taflor i medeltal. Det är verkligen amusant att tänka på, säger en tidning, att under loppet af sistlidet år icke mindre än 43,108 äkte Titians, Rubens, v. Dycks, Salvator Rosas, Rembrandts o. s. v.sattes i omlopp i StorIrittanien utan att måhända mer än ett halft dussin verkligen kan göra anspråk på detta epithet, men de öf iga bestå af miserabla kopior. Till dessa 43,108 taflor af gamla mästare — ty ganska få utgifvas för verk af moderna artister — måste man ännu bifoga det stora antal tafior, som produceras inom landet, och under namn af gamla målningar, finna någon narraktig vurm till köpare, och stundom betalas med flera hundrade pund sterling, allt eftersom konstnären eller säljaren förstår att draga den rika John Bull vid näsån. En ärnu bättre föreställning om de stora summor, som årligen omsättas för några goda och en stor massa af usla tafior, lemna de många tusen pund sterling, som årligen subskriberas för att genom lottdragning vinna de på konstexpositionerna utställda stycken. Sålunda subskriberades för kort tid sedan ej mindre än 3,700 pund, för att vinna taflor vid expositionen i Dublin, af hvilka många voro tecknade med ett värde af 4100 till 260 pund, som för kännaren icke voro värda tiondedelen, och samma förbålande är med expositionerne i London och Edinburg. fmedlertid finner visserligen en och annan artist härigenom utkomst, som annars skulle svälta ; ännu bättre vore förhållandet, om ieke stundom 2000 till 3000 pund utkastades för gamla mästares arbeten, under det ganska förtjente, nu lefvande konstnärer, skulle ör sina taflor vara belätne med tjugondedelen af denna summa.