Aftonbladet – 13 februari 1843, sida 1

strök sig förnöjd om munnen. Ian visste ju att hvarje ord hos den mannen, han talade med, var rent och fullvigtigt som guld. Godt, så hör min plan. Ni vet, att India ligger segelfärdig i Pampus. Skeppspred:kanten kan förrätta vigseln. Kapten Emmerlenk ligger i afton med sin väl bemannade slup vid Buitekants kaj, eller i Prinzengracht, nedanför signoraus hotel. Vi föra då mor och dotter med godo eller ondo om bord på India, och då — endera bröl1op, eller — till Batavia.n Förträftligt gamle praktikus! den planen är ofelbar. Jag är beredd: kom. — Jag flyger til min sköna brud., Håll, herre! — Lugnt öfverlagdt och raskt handladt! rt fattas ännu, min principals bifall; men det vågar jag nästan lofva. Mitt råd är derföre att mynhbeer genast går till signora Fortiletta: jag skall straxt komma efter. Hooghuisen ilade med vild förhoppning och glödande sinnen att fullfölja planen. Han såg här plötsligt det säkra uppfyllandet al bans ifrigaste önskan, hvilken ban redan uppgifvit, af brist på hopp, och denna tanke uppfyllde honom med en förtjusning, som bevingade hans steg. Bokhållaren Sachterwanst bringade och en oförmodad förhoppning inom van Kernswaards, nu så öde, palats. Denna tilisrep glad och med lältadt bjerta det oväntade bjelpmedlet. Tian trodde sig aldrig hättre kunna sörja för fdola, än att skänka hennes hand åt Hooghuisen, hvilken väl var fättsinnig, men ganska rik, och af hvilken han aldrig rönt något bevis på en dålig karakter. Ack! den stackars bedragne mannen! hur Hitet han kände sin elake och ränkfulle så kallade vän!