Aftonbladet – 13 februari 1843, sida 1

m— RR AeA ante. ARR ANARRET a han Ganska riktigt, mynheer, detta är just der örtretliga saken. Jag sade er ju det förut, hviskade Hooghuien med skadeglädje; om jag icke handlar i komani med er, så blir sångerskan Edwards fru.n Det handlar icke om att förhindra detta; vi nafva helt andra afsigter. — I alla fall antar min patron ert anbud., Så kom då; vi gå genast till honom., Nej, mynheer Hooghuisen; den atffärn måstt vi genast uppgöra, och det här på börsen, ty det brådskar. Kortligen: jag har fullmakt att afsluta med er. Dock — förtroende mot förtroende. Säg mig er plan och ert intresse vid saken; sedan lofvar jag att ge en nöjaktig förklaring. Ack, min herr diplomat! Jag skall med nigra ord skingra edra misstankar. — Jag vill giltö mig med Idoia.n Sachterwanst studsade; detta bjelpmedel had han icke förmodat, raen dess ofelbarhet föll honom genast i ögonen. Dock vågade han icke at bestämdt bortiofva sin principals dotter. ITar svarade derföre, till utseendet likgiltigt: Det låter höra sig; har ni redan flickans ja? Nej; deri ligger knuten — hon vill icke. Me om modrens bifall är jog viss, så snart vi kunn öfvertyga henne att Edward måste träda tillbaka — Och detta är då affärn, herr Sachterwanst? Det är den affär, jag skall afsluta svarad denne med fast ton. Jag kan försäkra, att sig nora Idola aldrig skall bli Edwards fru. Skull ni, mynheer Iooghuisen, om så pålordrades, snar! vilja hålla bröllop ? Med mycket nöje, svarade den gamle ung karlen, log med en ytterst förälskad min oct