skyndade derföre till Fortiletta och frågade henne, itan att förråda ett ord af det erhållna förtroenlet, angående min Idolas börd. Då gaf hon mig len oomkullstötliga öfvertygelsen, att ni bedragit er, min far. Tig!) röt fadren, fruktande att hans nyfiket lyssnande maka: redan hade fått veta för mycket Jag befaller dig nu alt tro mig. Och jag, Erhard van Eernswaard, som ännu aldrig sagt er osanning, ger dig mitt hedersord på, att Fortiletta beljugit dig, dårat dig genom ett helfvetisk! bedrägeri, för att bringa dig och mig och oss all: i förderfvet. Hon sjelf har förklarat mig denn: djefvulska sanning. Min vördade far,, svarade Edward lugn, n har lärt mig, att jag i mitt if aldrig bör handls mot min öfvertygelse, och att jag bör följa andras mening och råd endast, då de öfverensstämma med min inre mening. Jag måste, kan här der det gäller hela mitt lifs lycka, icke annat är förklara, det jag är öfvertygad, att Idola icke äl dotter af den. man, som min far tror.n Du fäster således mer förtroende vid en ne drig, ränkfull qvinnas ord, än vid din egen fars? Nej, nej, bäste, älskade far; ingenting om för troende — men jag har solklar öfvertygelse oci skall i hela min lefnad icke öfverge Idola. Henn tillhör mitt bjerta och min hand; hon har mir ed derpå och jag ämnar bålla den. pBort från mina ögon, vanartige son! Bort mec dig, olydigel dundrade den vredgade fadren. Gertrud bade med spänd uppmärksamhet oc! stel fasa följt hela denna scen. Aldrig hade hor sett sin man i ett sådant raseri. Hon darrade alldeles som ett barn vid den förtörnade fadren