ren nens stent nn kt Idola. Mer kan, får jag icke säga. Hör! — der kommer far. Söta, goda mor! jag ber att du tror hvad jag säger, och att du hjelper mig att erhålla min fars bifall. . Hjertligt gerna, min son; men du är ju alldeles utom dig. Var då lugn. Din far skall väl ge med sig. Allt hvad jag kan göra deråt, lofvar jag göra; det är ju min -innerligaste önskan att du gifter dig. i Van Eernswaard inträdde häftigt. Dyster vrede hvilade på den rynkade pannan och sprutade ur de blixtrande ögonen. De rysliga ord han hört hos Fortiletta ljödo ännu för hans upprörda själ. Ha! godt att jag finner dig, äreförgätne bofl dundrade han till sonen. — Jag vet hvar du har varit och hvad tro jag hädanefter kan sätta till dina löften., Jag nekar icke att jag var hos Idola, svarade Edward i fast, men vördnadsfull ton; men mitt löfte bröt jag icke derföre. pFräcke lögnare! hur vågar du säga mig detta i ansigtet? Italienskan har ju berättat mig allt hvad ni talade., ,Allt hvad vi talade?s ropade ynglingen glad. 0, Gud vare lof! då har min far återkommit från sin olycksaliga :villfarelse., Villfarelse? Hvad vill det säga? Jag sväfvar ej i villfarelse. Men jag vet att du har skändligt missbrukat mitt förtroende; hvart enda ord, som jag sade dig i går afton, har du omtalat för Fortiletta. Förlåt mig, min far, det har jag icke gjort, tro mig det, jag försäkrar heligt. Men jag kom på den tanken, att ni möjligen kunde irra er. En Guds engel ingaf mig den lyckliga idden, Jag