Aftonbladet – 10 februari 1843, sida 3

OM OXEHUFVUDSKA SAKEN. (Införes på begäran från herr lagman Oxehufvud.) Herr kammarherren baron C. B. Fägerskjöld har, under namn af Tillrättavisningar, uti A2 47 af Af tonbladet lemnat ett slags svar på hvad jag, uti As af samma tidning, yttrat, i anledning af bemälde friherres emot mig och syskon anhängig gjorda rättegång, om arf efter vår aflidrne farbroder, öfverjägmästaren Tönne Oxehufvud, och jag anser mig icke böra lemna, hvad friherren anfört, utan välförtjenta anmärkningar: Tit. Fägerskjöld börjar dermed, att han nödgats, och att han af medborgenärerne blifvit tvingad, aw anställa ifrågavarande rättegång. Den skulle således hafva tillkommit emot tit. Fägerskjölds egen vilja; men som han icke reserverat sig emot borgenärernes beslut, och han väl icke kan förevända att uppenbart våld bringat honom åstad, kan hans försökta reträtt bakom borgenärerne icke hafva annan följd, än at sistbemälde personer äfvenledes blifva skyldiga till den rekonvention, hvarom påstående icke skall uteblifva. — Tit. Fägerskjöld säger sig icke hafva tillställt rättegången, eller varit närvarande, då borgenäörernes beslut derom fattades. Tit. Fägerskjöld måtte dermed afse sista sammanträdet förlidet år, då han representerades af ombud, men tyckes icke vilja ihägkomma, bvarken att ett lika beslut, på hans motion derom, fattades vid sammanträde 4840 och 4841, då endast friberren. samt hans broder och en borgenär, som köpt sig fordran i massan, voro närvarande, ceiler att han i Januari månad 4831, ulan borgenärers beslut, väckte, fastän på olämpligt sätt, enahanda påstående, då han i Kongl. Götha hofrätt begär le qvarstad å min farbroders efterlemnade tillgångar. Då jag i November månad 4830, som hastigast, var i Vestergöthland, uppdrog jag, vid afresan aorifrån, åt annan person, att erbjuda, till en början, de i orten vistande borgenärer , af deras kapitalfordiingar: men vid återkomsten, i påföljande Januari månad, hade tit. Fägerskjöld redan, på sätt nyss näåmndt är, uti holräften väckt pretention på hela arfyet, och ena borgenären, numera aflidne löjtnanten Hårdh i Böne, upplyste mig, att tit. Fägerskjöld förklarat, att alla borgenärerne skulle få sina fordringar med kapital och räntor, samt att något ackord, på andra 4 vilkor, icke var tänkbart. — Då tit. Fägerskjölds i hofrätten yppade arfspretention, jemte förut till mig aflåtne bref, lemnade styrka åt ett sådant för shållande, samt hans hotelser, som han nu vill kalla varning, den tiden redan, liksom nu, framställde saken såsom en nödvändighet för möt goda namn och rykte, hvilket, efter mitt begrepp, icke kan köpas, så följ le der att alla afhandligar afstadnade, emedan den ringastej eitergilt, ä min sida, hade varit en oföriåtlig svaghet, äfvensom derest jag nu skulle antaga tit. Fägerskjölds erbjudande, att, lör egen del, ätnöjas med, och — i Ölrige borgenärer understödja en uppgörelse på samma vilkor. — Ponningebeloppet, som, efter hvad tit. Pägerskjöld sjelf anmärkt, är, i det hela betraktadt, en obetydlighet, utgör icke hufvudsaken, utan den stämpel, som Lit. Fägerskjöld, medelst äberopande ar 14 kap. 2 I ärfdabalken, Yelat gifva åt mitt förhållande, är tvis cämnet. Tit. Fågerskjölds Förehärande, att han sökt undvika! offentliggörande ar de och att han, i anseande till min ena bre or utrike ss vistar EN varit tvuna ståmsen, att läta i Statsi o , som det! ningen, är af samma