FORTILETTA. I BERÄTTELSE AF WALTER TESCHE. Vv. Morgonen förflöt i den lugna nästan klosterlik stillhet, som råder i ett holländskt hus. Klocka var redan elfva och Mynheer van Eernswaard gic! ännu i hvardagsrummet fram och tillbaka me stora steg. Ilans fru, Gertrud, satt åter vid sy bordet i fönstret, jemte papegojan, och betrakta de tyst sin man, hvars underliga uppförande all sedan gårdagens afton hade väekt hennes bekym mer. Han bade icke velat spisa qvällsvard oci efter morgonkaffet hade han genast låtit pipa slockna. I den hastiga ton, hvari han talade me sin fru, låg ett besynnerligt ultryck af ömhet hvilket, i hans nuvarande upprörda sinnesstäm ning måste på det högsta förvåna henne. Väl gissade hon att något vigtigt, som rörd Edward, vore orsaken till denna synbara oro, t van Eernswaard hade flera gånger frågat om so nen var i sina rum, dock vågade Gertrud ick fråga, väl vetande att nyfikenhet skulle reta hen ne; man. En betjent kom ändtligen in och anmälde at vagnen var iramme. Har du sett efter om min son är herama? frågade husbon.len. Den unge hen gick ut helt tidigt i morgon och är ännu icke återkommen.n Van Eernswaard vinkade åt betjenten att gå sedan nalkades han tsertrud och sade: pEdward är rätt oartig som går ut, utan at ) Se A, B. 22 530, 34, 5T och 55.