Aftonbladet – 10 februari 1843, sida 1

Ipå dena bredvid henne stående stolen, i det hon nedsatte sig sjelf i soffan. Van Eernswaard salle sig. i Min bokhållare, Sachterwanst, sade mig, att ni ville gifva mig sjelf en muntlig förklaring, angående beslutet om er afresa, yttrade holländaren lugnt. Jag fordrar nu denna förklaring.n Fordrar?, — Och om Jag icke vill gifva den ? Så är samtalet slut,, svarade han kallt och steg upp, för att gå. Fortiletta höll honom tillbaka. But Gvar, sade hon, pjag skall afgifva min förklaring så kort som möjligt, så att ni måtte bli nöjd. — Var så god och silt, jag ber. — Ni vill alt jag skall lemna Holland; detta sker blott med ett vilkor — att:er son Edward gifter sig med min dotter, Idola.n Oförskämdal ni vågar säga Miz... ropade van Eernswaarc d, uppbragdt. Hvad jag vågar säga, afbröl italienskan, under det hon, till utseonc det kall, men med ögat blixtrande af hemlig skadeglädje, njöt af den annars så stolte holländarns förstörda utseende, hvad jag vågar sägo, det skall jag ock utföra så sannt Gud lefver och min hämnd., Likväl hvilar er föresats på en ihåliz erund sade van REernswaard, min son vet att Idola är hans syster., Denna försäkran ökade Fortilettas triumferande tillförsigt. Med oiörställdt hån svarade hon: ,Ja, ja, jag vet; jag känner hela den bigt som ni i går afton aftlade inför er son. — O, huru lyckligt, att Edward bar sagt mig sanningen! — Ser ni icke min moderliga förtjusning deröfver? — Han har, hela morgonen, varit Hos mig och i sin älskade idolas armar.