Aftonbladet – 10 februari 1843, sida 1

först önska sina föräldrar en god morgon. När han kommer, så håll honom qvar tills jag kommer hem. Jag skall icke vara länge. Och du, söta Gertrud, var du imedlertid lugn och obekymrad.n Dessa lugnande ord och den ovanliga kyss, hvarmed han beledsagade sitt afsked, ökade, snarare än minskade den goda fru Gertruds bekymmer. Hon blickade dock med stilla resignation efter den bortruilande vagnen, hvilken, henne ovetande, förde hennes man till hennes medtäflerska, Fortiletta. Ttalienskan emottog den väntade grosshandlaren uti en grann societetssalong. Tvänne lakejer i galla mötte honom på nedersta steget al den breda marmortrappan och förde den med stolt likgiltighet framskridande millionären genom en rad af praktfulla rum, ända till tröst keln af salongen. Fortiletta hade denna dag uppbjudit all sin toilettkonst, för alt åt de ötvermogna qvarlefvorna af sma vissnade behag låna ungdomens ; het. Venedigs finaste smink betäckte ansigtets blåaktiga skuggor och dess många skrynklor med tiljehvit färg och målade de köttlösa kinderna med bjortaste rosenfärg. Öfver silt porträtts oerhörda magerhet trälte dock Fortiletta med sin spegel, ty hvad som här var försvunnet, kunde hennes toilett icke ersätta. Ilon såg sin skönhet 2 begrafven i de infallna kinderna och de skarpa linierna. Med en röst, omöjlig att nedtysta, talade spegeln om försvunnen fägring — ack! och förr hade skalkaktiga amoriner lekt uti kindens gropar. En täck morgonneglige höljde den höga, smärta växtens nu toma och aftärda former och