känslan, att sörja för hennes och mitt band ;hvar på hon uppmanade min far, att foga: anstalt on sitt barnbarns försörjande.n Ja, Edward, ända till denna grad af usel ne drighet, ända derhän att vilja ockra med sin e gen lifsfrukt, har hon nedsjunkit, denna Fortiletta som -du vill välja till din mor. — Äfven det ofödda barnets existens, liksom modrens tystlåtenhet, försäkrades då genom stora summor. Fortiletta lefde sedan mycket tyst och indraget, tills hon gaf lifvet åt en dotter; hvarefter hon återvände till Italien, under löfte att aldrig mer återkomma till Holland. Hennes och min dotter är din älskarinna, Idola., Omöjligt, min far, omöjligt!, ropade Edward i det han med fasa saranz upp och betäckte ansigtet med sina båda händer. Van Eernswaard steg upp, droz händerna från sonens anlete, som plötsligt blifvit förvandladt till en dödens bild, och sade med bäfvande löppar, i det han stirrade på honom: — pDet är sanning, Edward, Idola är din syster. Du känner nu skälen till mitt nekande. Jacfhar ingenting mer att säga dig. — Gå in i ditt rum, min son, och bed Gud om styrka och lusn för din lidande själ. Edward lydde, stum och med sänkt hufvud. Dock kämpade han förgäfves hea natten för att bringa sina förstörda sinnen i den jemnvigt att han kunde afsöra antingen han ännu en gånz skulle kunna återse Idola, eller icke. Hans qval ökades af den vissheten, att den älskade flickan, dårad af hans fars ömhetsbetygelser, nu skulle finnassig lycklig i hoppfulla drömmar, medan han,