vertyga mig, att min dyrkade Fortiletta var tro lös och att hon, i armarna af en italiensk sån gare, som följt med oss hit, gjorde spe af mi; och min kärlek., Jag blef nemligen, på min fars och Hooghuisens föranstaltande, införd till Fortiletta, en gång då hon minst anade det. — O, min son! det var mig ett lika sö. derslitande, som förödmjukande ögonblick, då jag både såg och hörde huru den föraktliga qvinnan, sittande i knät på den italienska äfventyraren och med armarna om hans hals, hånade hvad hon kallade min penningdryghet mitt högmod och min holländhka ömhet. — No: af: jag återsåg den skamlösa varelsen aldrig frår detta ögonblick. Min förlofning med Gertrud följde straxt derpå.n Men nu afkastade Fortiletta förställningens mask och kom fram med sina anspråk. Hor esde mitt skriftliga äktenskapslöfte och hotade alt dermed offentligen framträda, för att hindra mitt tillämnade giftermål. Med en oerhörd summa återköpte min far af den fräcka italienskan mitt gifna löfte, hvarpå vi gladde oss åt att för altid vara henne qvitt. Men för mig återstod dock den med egen erfarenhet dyrt betaldta satalt följ derna al en lättsinnig handiing griper. rande, in i vårt lifs hela Lycka. Inappt hade Fortitelta emottagit min fars guld rön hon skref till honom, att hon bar under ti bjerla en pant af vår kärlek. Mina förföringsmedel, mina eder om en obrottslig trohet. hade lockat henne att uppoffra sin oskuld, påstod hon, Om vi ock trodde oss hafva betalt henne: ära, fortfor hon, så befallde henne dock moders