känslosvallning, min son. Afhör mig lugnt: — Du vet alt jag, som ung, reste i sällskap med Hoozhuisen till till Italien. Der lärde Jag känna theatersångerskan Fortiletta Cantalini. Hennes skönhet intog mig; hennes glödande, häftiga karakter snärjde mig, emedan jag ansåg den för själsstyrka. Hastigt stegrades min beundran till en passionerad kärlek, om Jag så får benämna mitt vilda sinnestummel. Mitt guld besegrade alia rivaler. Fortiletta blef min och följde mig hit till Amsterdam, för att här bli min hustru, emedan man i Italien nekade mig, som protestant, den presterliga välsignelsen till mitt äktenskap., Fortiletta hade väl lofvat mig att öfverge theatern; men, knappast anländ hit, förmådde hon icke motstå de smickrande uppmaningar, hvarmed såväl Hooghuisen, som flera andra af hennes tillbedjare bestormade henne. Hon uppträdde, trots alla mina böner, som offentlig aktris . Min far hade imedlertid bestämt din mor till maka åt mig. Det var här, i samma rum och på samma fläck, som du nu sitter, jag för tjugufem år sedan förklarade min far, att jag hade fyit Fortiletta mitt hedersord och :(t ingen anan skulle bli min hustru. Jag måste medde!a min erfarne far alla omständigheter al min kärlek. Hans riktiga, opartiska blick upptäckte snart, att jag för den hycklande Ttalienskan vor ingentinz annat än ett verktyg till förnöjande af bennes törst efter guld och grannlåt. Utan att motsäga mig, valde han det enda och säkra medlet att bota mig för min vansinniga förblindelse. Med tillbjelp at Hooghuisen lyckades det honom öl