-———nlaltkanana nwirnnMMMMMMMM ett tröstlöst kaos af tillintetgjord sjelfkänsla, si lefde ock i Eernswaards stolta. själ en passionerad, rastlös sträfvan efter den äran, att bland all: sina medborgare gälla som en oförvitlig hedersman, i den Näckfria glansen af sin samvetsgranna rältskaffenhet. Detta var hans lifs uppgift och det mål, som han vid alla sina handlingar aldrig förlorade ur sigte. Och nu — nu måste han inför sin egon son bekänna en ungdomssynd, för att sedan i hela silt lif stå befläckad inför sitt barn. Dock, ban måste; om han icke ville upplefva det oerhörda, bvars blotta åtanka kom honom att fasa, så måste han uppenbara allt. Efter en lång paus, upplyfte han med förtvillans mod sitt hufvud och talade, långsamt och i afbrutna meningar: pDu skall få höra dem — dessa skäl, som föranleda mig — att handla så, som jag gör. — Jag kunde fordra, att milt ord skulle vara dis nog. — Dock nej — jag vill ej alt du skall tra det jag — af en nyck eller al egensinne — vill förstöra hela din lefnads lycka. — Jag skall ötvertyga dig — hvad det ock må kosta. Dock — Iofva mig först — att du för ingen menniska — icke för din mor — icke för Idola — kortligen: för ingen lefvande varelse omtalar, hvar jag nu går att anförtro dig. Han räckte sin son banden. Denne sprang upp fattade fadrens erbjudna hand och, då han kände den darra, kysste dena med stormanuie ömhet Min far! ropade han, hvad helst ni värdiga anförtro mig, bedyrar jag skall ligga förvaradt mitt bröst, djup än i ert eget.n Godt; jag tror dig — sätt dig. — Inger