j delser, tyckte jag, att månader förflutit sedan det ögonblick, då jag dödade tumlaren. En sådan här af brokiga gestalter gycklade för milt minne, alt jag verkligen trodde mig hafva varit i tropiska länder och öfvat min skjuttalang i närheten af Azorerna. Vi mäta tiden efter de händelser, hvilka den låter oss upplefva, och rummet efter det, som wi varseblifva deri. En lustfärd på några timmar kan således göra samma intryck, som en lång resa, och jag råder alla läsare, hvilka sky penningeslöseri, sömnlösa nätter, dåliga värdshus, stormar, sorg och alla de obehagliga följderna af långa resor, att resa efter mitt exempel. —— — Ett stort engelskt fregattskepp, tillbörigt herrar Halton et komp. i London och bygdt för resor på Afrikanska kusten, har den 48 Oktober sistl. år sprängts i luften genom en krutexplosion. Kapiten Rowe, som förde det, var en erfaren man, och då för krutets bevarande ombord, de bästa anstalter voro fogade, synes hela tilkiragelsen oförklarlig, om man ej får antaga, hvad som äfven lärer finnas anledning att befara, nemligen at en oordning uppstått inom besättningen ombord; ty det var ej fråga om att lossa krutlasten, då olyckan skedde. — Den 235 Januari uppkom vådeld i herrar Gartores terpentinfabrik i London vid Rotherhithe, nära Globe-Stairs. Byggnaderna voro mycket vidsträckta och intogo en areal af några tusen fot, i midten hvaraf distilleringsverket var beläget: en stor byggnad, 400 alnar lång och 46 alnar bred. Elden hade utkommit i ett af retorthusen, beläget på norra sidan af byggnaden, och i följd af de många brännbara ämnen rasade elden med sådan häftighet, att inom 40 minuter kea distillerverket stod i låga. 0Oaktadt detta, lyckades det genom eldsläckningsanstalternas hastiga ditkomst och folkets raskhet, att rädda de öfriga byggnaderna; men förlusten är i alla fall ganska betydlig. — Rikedom medför bekymmer,, säger ett gaminalt ordspråk, och det syntes vid sista stora branden i Liverpool. Alla menniskor hastade, att med betydliga ansträngningar och uppoffringar berga sin lösegendom, då en gammal gumma yttrade, vid utgåendet utur huset, som höll på att antändas, och med den gladaste rö:t i verlden: Gud ske lof, jag har ingenting att berga. Detta besannar äfven vår naiva skalds, Bellmans, utrop, vid eldsvådan i Kolmätargränden: Jordens gudar all er lycka, Är elt stoft, ett glittergrus. Fattigdomen, vid sin krycka, Lemnar nöjd sitt trånga hus! etc. — FN stösare. En Cincinnati-tidning omtalar, att en ung herre i södra delen af Förenta Staterna, som ärft en ofantlig förmögenhet ijjordegendom, penningar, negerslafvar, m. m., nu nästan förstört alltsammans. Såsom ett bevis på den ytterlighet, hvarmed han gått tillväga i sitt slöseri, anföres följande anekdot. Han hade just betalt sista årets groggräkning med 800 dollars, då han fick sc en midt emot hans logis boende doktor, och bad denne komma till sig. Då doktorn kom, bad han denne undersöka, om han kunde se något i halsen på honom. Doktorn förklarade, efter en noggrann undersökning, att han icke upptäckt något; då den unge mannen ändock önskade en för nyad undersökning, företog doktorn en sådan, men förklarade bestämdt, att ingenting kunde förmärkas. Nåväl herr doktor! utropade han, se här gåfvobref på en egendom, 40,000 dollars och tjugu negrer! — ETT DYRT INSTRUMENT. En engelsk astronom, vid namn South, hade konstruerat ett teleskop, hvilket han framlade för astronomiska sällskapet i London. Då detta cj gaf något fördelaktigt yttrande deröffer, beslöt han, i förtreten, att sönderstycka instrumentet och sälja det styckevis. En annons i tidningarne uppmanar sådana, som handla med jernoch kopparskräp, snickare och lumphandlare, att bivista auktionen på styckena af hans teleskop, hvilket kostat honom nära 4100,000 Rdr Bko. Å — EN GAMMAL MAN AFP EN FRUKETSAM FAMILJ. I England lefver ännu i Weston Turyville en man vid namn Richard Stevens, som är född under Georg II:s regering, minnes Georg II:s kröning, har sett sin farfars får och har en sonsons dotter ännu i lifvet, som nyligen blifvit moder. Mannen är ännu vid god helsa och har sett åtta generationer, samt tror ännu, att han kan få se den nionde. — De sista stormarna vid kanalen emellan England och Frankrike hafva öfvertygat om nödvändigheten att foga anstalter om flera fyrar, samt större tillgång på kanallotsar. Saken lärer blifva föremäl för petitioner till parlamentet. — Panristsk TJurnDusTel. En gammal ungkarl, hr Bidon, f. d. vinhandlare i Paris, hvilken af gammal vana ännu hade en ganska väl försedd vinkällare, märkte, att man hvarje natt bortstal några buteljer af det bästa vinet. Han klagade, lät ändra låsen och ställde vakt utanför källardörren, men förgäfves. Då erhöll han ett anonymt bref af följande lydelse: Min herre! Man har en lång tid bestulit er i minut, men nu har man i sinnet att bestjäla er i parti. Om ni icke vidtager lämpligare mått och steg blir hela er källare tömd i natt. Herr Bidon blef mycket orolig och fattade det beslutet att sjelf! bevaka sina viner. Han köpte sig ett par pistoler och satte sig på lur bakom två stora fat. Han satt der hela natten, men ingen kom, och slutligen inbröt dagstjuset genom en glugg. Hr Bidon insåg nu att han var bedragen och skyndade, längtande efter en kopp varmt kaffe, upp ur den kalla källaren till sin boning. Men nu först såg han huru grymt han blifvit bedragen, ty han fann alla lås uppdyrkade och kistor och lådor tömda. Penningar, dyrbarheter, linne, kläder, allt var borta. Han var nu verkligen bestulen i parti. Saken angafs genast hos poliskommissarien, hvilken ätit anställa stränga eftersnaningar.