Aftonbladet – 8 februari 1843, sida 3

traktatsenliga grunder, som Norrmännen räkna si bland Europas oberoende nationer; att de äg: fullgiltiga skäl att så betrakta sig äfven från historiens synpunkt, kanglika litet betviflas af den som känner Norska historien; men den obekantskar härmed, som, af orsaker dem vi nyss här ofvar anmärkt, ännu vidlåder så mången, har någor gång alstrat föreställningen att deras traktatsenliga oberoende år snarare frukten af en lycklig slump, än en på häfd grundad rätt, och att om deanz slump icke gifvit utslaget, så skulle ej Norrige ägt andra anspråk på namn af sjelfständig stat, än någon af de tid efter annan med Sverige införlifvade provinser, t. ex. Skåne, Halland, Bohuslän Jemtland — det vill säga ingen. Skilnaden är likväl stor; ty ingen af dessa har någonsin — om ej i sagans tider — ägt en tillvarelse på egen hand, styrt sig sjelf, eller värnat sitt oberoende med egen vapenmakt; men detta alit har Norrige Ån mer: om vi med skäl räkna Sverige till heder att det åtnjutit den annars inom Europa si sällsynta förmånen att aldrig vara eröfradt af utländska härar, så är :Norrige i detta hänseende lika väl lottadt; ty det välde, som Danmarks konungar utöfvat i Norrige, hafva de icke ägt på annat vis än i Sverige, nemligen till följd af frivillig öfverenskommelse vid den bekanta KalmarUnionen. Att dennas verkan försvann för Sverige redan under Christian IF, men för Norrige först under Fredrik VF, är blott en olikhet i tid, hvilken i statsrättligt hänseende saknar betydelse. — Besinnar man härjemte, att Norrige kan minnas en frejdstor forntid, att det har, för skildringen deraf att tacka en ibland verldens störste författare och att det åt sig stiftat och förstått upprätthålla en ibland de bästa grundiagar, som någo! land ägt, så bör ingen längre förundra sig öfver att Norrmännen vilja stå på jemnlik fot med andra oberoende folk. Det sker till följd af en sjelf känsla, som är för välgrundad att kallas öfvermod de skulle vanslägtas från sina förfäder om dc tänkte annorlunda. Genom läsningen af närvarande historiska verk skall, som vi förmoda denna förklaring af Norrmännens sjelfständighetsanda finnas vara den rätta. Hr Cöster har underlättat spridningen af der äfven i politiskt hänseende sålunda nyttiga skriften, genom en ganska god öfversättning. För at! kunna lemna läsaren en föreställning om innehållet (hvilket, i förbigående sagdt, man underlåtet att meddela i boken) kan nämnas, att författaren börjar med en allmän öfversigt af sagotiden, med dess gudar och heroer, bland hvilk: sednare äfven Ynglingaättens medlemmar räknas samt afhandlar sedan utförligt den historiska ti den, den han indelar i ö tidehvarf, nämligen de! 4:a från Harald Hårfager till Magnus den Gode (år 865 till 4056), det 2:dra från Magnus der Gode till Magnus Lagabäter (1036—4265), de 3:dje från Magnus Lagabäter till Margareth: (12635—45387), det 4Z:e från Margaretha till Chri stian HI (1587—4537) och det ö:te från Christiar HT till Fredrik VI (15357—4844). Författarer har slutat der; fortsättningen är af Hr Cöster Efter uppräknandet af konungarne inom hvar tidehvarf jemte derås öden, lemnas en särskilc öfversigt af landets tillstånd i allmänbet unde samma tidehvarf; således om den derunder herr. skande statsformen, om konungens rättigheter, in komster och förbindelser, om hofvet, krigsmakter till lands och sjös, om näringarne, lenadssättet vetenskaper, skaldekonst. Med ett ord, den som har läst detta arbete, känner hvad Norrige ha varit och är. i fall han icke visste det förut. . EEE ITEEn (Införes på begäran) Tid efter. annan hafva i åtskilliga tidningar, Hygiea, Allehanda, Aftonbladet, Sv. Biet, mot mig riktade insända anmärkningar förekommit. Sv. Minerva har anmärkt, att den karakteristik öfver sundhetskollegium, som boken om apotheksväsendet framlägger, icke vore fullständig. Anmärkningen har sin riktighet. Orsaken till denna ofullständighet var den att jag i nämnde skrift blott egde att framställa kol legii beröring med apotheksvärden, och att jag i min andra försvarsskrift; som jag nu har under hand, Lä kekonsten i Sverige, ansett mig skyldig detta embetsverk icke blott ett eget, utan äfven det första kapitlet. Och då min tid icke medgifver att ingå i er serskild tidningspolemik med hvarje tillfällig anmärkare, har jag ansett lämpligt att i ett bihang till denna skrift på ett ställe u ptaga till vederläggning alla undertiden gjorda inkast, hvilka kunna anse: värda en sådan. Jag anhåller derföre att till denna under året, som jag hoppas, utkommande skrift fö hänvisa de gunstbenägne läsare, som kunna intressera sig för det ifrågavarande ämnet och för mina svaromål. Wisby Carlsdagen 48453. A. Andree. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Dagbladet berättar att en 56 år gammal och