Aftonbladet – 8 februari 1843, sida 3

krafter åt huset Eernswaard, för att slutligen se det sammanstörta i en ohjelplig olycka?, Nej, fader Baldus, genmälte Edward, om du vill bjelpa mig, om du på ära och samvete lofvar bistå mig, så skall det icke komma derhän. Min far skall icke vara grym, icke obeveklig. Han skall se min Idola — 0, då skall han icke tadla mig, icke neka mig sitt bifall. Men du, Baldus, måste bjelpa mig, måste sätta kronan på verket.n Men Sachterwanst skakade blott sakta på hulfvudet. Jag kan ingenting lofvan, sade han efter en paus. Min principal är jag skyldig lydnad och sanning utan förbehåll. Jag har redan hört för mycket., Han ville gå; Edward qvarhöll honom. Lofva mig ålminstone, sade han, att för mir far dölja detta samtal, tills jag hemma får tal: vidare med dig.n N pDet är det enda jag kan lofva, emedan min principal icke kommer att fråga mig deromp, svarade den gamle. Vid dessa ord gick han. Men, följande sitt hjertas röre!se, stannade han åter och tillade: Så mycket vågar jag imedlertid säga, att det uppdrag jag fått, hit i huset, alidelesicke har afseende på er, Mynheer Edward, således har jag om er ingenting att berätta. i Han skyndade ut. Då han, bastigt uppryckande dörren, trädde ut i yttre rummet, mötte honom en ny, skakande. öfverraskning. Höoghuisen stod framför honom. Sannolikt hade han Jyssnat vid dörren; hans förställda ansigtsdrag ryckte krampaktiet och med möda kämpade han efte: fattning.