Aftonbladet – 8 februari 1843, sida 1

icke alt få mtaga denna lediga plats. Certes, mig skall ingen commission banale fördrifva härifrån.y Men Idola vinkade afvärjande med den lilla alabasterhvita handen och svarade med en fransysk ordlek: Jag kan icke tillåta er denna occupation banale. Ni känner min vördnad för ålderdomen. Derefter vände hon sig till den gamle bokhbållaren ocb sade med den mest smekande ton af sin ljufva röst, på italienska: Caro mio papa Baldus sätt er bredvid mig. Jag skattar mig lycklig att få göra er bekantskap. Redan länge har jag längtat efter alt få prata med er.n Och då den ceremoniöse Sachterwanst drog i betänkande att intaga hedersplatsen, steg den förföriskt sköna flickan upp, fattade den gamle mannens band och drog honom med barnslig glädtighet och otvunget fram Will soffan, så att han omöjligen kunde motstå längre. Men han kastade en blick på den lysande församlingen och igenkände, uwtom Hooghuisen, flera chefer och söner af rika handelhus, egare af millioner. Huru skulle han, den fattige, oansenlige tjenaren, ens våga sälta sig i ett sådant sällskap, ännu mindre sätta sig i soffan, under det att alla dessa rika och ansedda herrar förblefvo stående eller sutlo på stolar? Den gamle Holländaren hade ju grånat i silt lands ceremonier och stela vanor; hur skulle ban så uppenbart fela deremot? Men Idola drog honom ned bredvid sig i soffan och gubben var så förlägen och ängslig, att han plockade på sin styfstärkta batisthalsduk och torkade stora, klara svettdroppar ur pannan. Den älskvärda Idola förstod imediertid att genom sitt barnsligt naiva tal skingra hans förvirring och fästa bans uppmärksamhet. Hon talade med honom i samma